Titel: La corta notte delle bambole di vetro / Malastrana/ Short Night of Glass Dolls
Genre: Mysterium/Thriller
Land: Italien/Västtyskland/Jugoslavien
År: 1971
Regi: Aldo Lado
I rollerna: Jean Sorel, Ingrid Thulin, Mario Adorf, Barbara Bach
Handling: En man hittas död i en park, men det är bara hans kropp som är död medans han fortfarande är vid medvetande. Han minns dock inte vad som hänt honom men medans han ligger på bårhuset kommer minnet tillbaks och vi får följa mysteriet kring hans försvunna flickvän och händelserna som ledde fram till mannens nuvarande underliga tillstånd.
Omdöme: Denna "giallo" utspelar sig i Prag och hade titeln Malastrana (Lilla sidan) som är ett kvarter i Prag där bl.a. Pragborgen ligger. Producenterna trodde dock inte att någon skulle förstå detta och ändrade titeln till Short Night of the Butterflies, men eftersom en annan film precis släpptes med en liknande titel (The Bloodstained Butterfly), ändrade man titeln i sista stund till Short Night of Glass Dolls ! Detta är hur som helst inte en riktig giallo då vi inte har någon maskerad mördare med svarta handskar som terroriserar staden.
Vad man bjuds på är ett mysterium där en man hittas i en park. Mannen förs till sjukhus där de konstaterar att hans hjärta slutat slå och han förs till bårhuset. Men väl på bårhuset försöker mannen kommunicera med folk då han inte är död. Pga sitt paralyserade tillstånd kan han dock inte röra en fena. Istället försöker han minnas de senaste dygnen och hur han kom att hamna där. Och själva tanken är god för det är ett intressant upplägg som jag gillar. Problemet är väl att man inte lyckas med utförandet då storyn inte bjuder på särskilt mycket bra förutom detta upplägg.
En sak måste man dock säga och det är att Prag gör sig väldigt bra på film med många vackra och mystiska inspelningsplatser. Detta har man utnyttjat ganska väl genom hela filmen, men det är synd att det inte är mer giallo över filmen och händelserna där man gärna hade sett någon bli jagad och liknande. Vi får inte heller några trevliga mord att skåda utan det handlar mer om att journalisten Gregory Moore (Jean Sorel) försöker hitta sin försvunna flickvän (Barbara Bach). Det leder honom till att börja nysta i andra unga kvinnors försvinnanden under senaste året.
Barbara Bach passar som vanligt bra i filmer som dessa med sitt söta utseende. Mer överraskande är det att se Ingrid Thulin i en lite bitchig roll som försöker vinna tillbaka sin journalistkollega Moore. Tycker inte riktigt hon passar och har inte heller utseendet för att "bara vara en vacker tjej". Men så var hon även i 45-års åldern och lite konstigt var det att hon kom med i en sån här typ av film. Mario Adorf däremot passade alltid in i dessa filmer med sitt skönt ovårdade utseende, färgglada skjortor och intensiva skådespeleri. Sen att alla röster var dubbade och de flesta av någon anledning pratar med brytning fann jag oförståligt. Avslutningsvis gillar jag inte upplösningen och vägen dit är för tråkig. Däremot är det absoluta slutet bra.
2 - Skådespelare
2 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
13 - Totalt
Betyg:
IMDb: 6.8
