Titel: Red Riding: 1974
Genre: Drama/Kriminalare/Mysterium/Thriller
Land: Storbritannien
År: 2009
Regi: Julian Jarrold
I rollerna: Andrew Garfield, Rebecca Hall, Sean Bean, David Morrissey
Handling: Reportern Eddie Dunford nystar i historien bakom ett antal försvinnanden och mord på småflickor i Yorkshire, och stöter på en livsfarlig psykopat till finansman och korrumperade poliser som tycker att han är lite väl nyfiken. Den första delen i en trilogi där tre olika regissörer gör varsin tolkning av böckerna i ”Red Riding Quartet” - som med fruktansvärda mord, begångna under åren 1974, 1980 och 1983, skildrar ett samhälle i förfall och förändring ur olika vinklar.
Omdöme: Den första delen av trilogin utspelar sig år 1974 i Yorskshire i norra England dit journalisten Eddie Dunford (Andrew Garfield) återvänt efter att ha spenderat tid i södra delarna av landet. Klimatet är grått, kallt och regnigt, men det är inte det enda som är problemet med dessa delar av landet. Det är ett korrupt samhälle där jakten på en kidnappare, våldtäksman och mördare inte leder någon vart när Eddie får ett uppslag som tyder på en konspiration efter att hans journalistvän plötsligt dör.
Det första som slår mig och sätter sig är musiken som jag måste hylla lite extra då den från första stund skapar en bra stämning. Det är både vackert, sorgligt och mystiskt, precis som filmen och historien blir. Eddie försöker ta kontakt med några av de drabbade föräldrarna vars barn försvunnit, däribland Paula Garland (Rebecca Hall) som han inleder ett förhållande med. Och detta förhållande blir inte bara en central del i storyn utan jag tycker även den utgör kanske de bästa scenerna då man lyckas få det mesta att fungera bra ihop. Karaktär Paula Garland känns lite som tagen från en film-noir faktiskt - farlig kedjerökande blondin med mörka hemligheter.
Gillar även bildlösningarna även om fotot i sig kunde varit bättre och snyggare, men det är svårt med så gråa platser som skildras. Filmen blir aningen starkare och mörkare under sista delen där man känner att det kan gå lite hur som helst. Sean Bean brukar jag ha svårt för, men här funkar han bra som miljonären John Dawson som kliver in i handlingarna efter kanske halva filmen. Filmen har kanske lite för få minnesvärda scener för att verkligen sätta sina spår, men intresset stegras gradvis ju längre in man kommer även om jag tycker man kommer ifrån huvudämnet allt mer och saknar det lilla extra som gör en riktigt bra film.
3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.4
