Titel: Red Riding: 1980
Genre: Drama/Kriminalare/Mysterium/Thriller
Land: Storbritannien
År: 2009
Regi: James Marsh
I rollerna: Paddy Considine, Maxine Peake, Sean Harris, David Morrissey
Handling: Yorkshire Ripper har terroriserat samhället runt Leeds i sex år när kriminalutredaren Peter Hunter återvänder för att undersöka ett nytt spår. Men Hunters förflutna inom Yorkshires poliskår sätter snart käppar i hjulen. "1980" är den andra delen i Red Riding-trilogin – en berättelse om mord, korruption och besatthet i ett ogästvänligt Yorkshire.
Omdöme: Denna den andra delen i trilogin har förflyttats till år 1980, sex år efter den första utspelade sig. Modet är nu annorlunda, men den tryckta stämningen kvarstår. Kriminalutredaren Peter Hunter (Paddy Considine) blir rekryterad att ta över utredningen om Yorkshire Ripper som begått tretton kvinnomord under de senaste åren. Man har hittills inte kommit någonvart trots en del spår och även ett telefonsamtal från en person som kallar sig "Jack" och tros vara mördaren som ligger bakom dåden.
Peter utredde för sex år sedan en händelse där två poliser blev svårt skadade under en skottlossning på en bar och där gärningsmannen/männen aldrig hittades. En av poliserna var Bob Craven (en duktig Sean Harris) som varit en utav utredarna under en längre tid och han får även vara med i den nya utredningsgruppen eftersom han är mest insatt. En av de andra nya utredarna är Helen Marshall (Maxine Peake) som haft ett förhållande med den gifte Peter Hunter, något som kan skapa problem. Men Peter är inte en man som låter sig störas eller provoceras lätt och är fast besluten att göra ett gott jobb och hitta mördaren.
Jag tycker kanske inte man lagt ner lika mycket tid på att få det att se ut och kännas 1980 så som man gjorde med 1974-filmen. Storyn går inte heller framåt lika bra som i föregående film, men precis som i den kommer en vändning då filmen ges en push och har en stark avslutning som gör att man får ihop det bra. Man har t.ex. lyckats länka ihop denna till den föregående storyn på ett smart sätt där kopplingen görs sent i filmen som en liten twist. Och filmens avslutning är så pass oväntad och stark att den höjer ett snäpp. Synd att filmen precis som 1974-filmen inte vrider upp tempot lite mer för att det här ska bli riktigt bra. Avslutningsvis är musiken inte riktigt lika bra som i föregående film, men trots allt bra och passande.
3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.5
