Titel: Dial M for Murder / Slå nollan till polisen
Genre: Kriminalare/Mysterium/Thriller
Land: USA
År: 1954
Regi: Alfred Hitchcock
I rollerna: Ray Milland, Grace Kelly, Robert Cummings, John Williams
Handling: Ett före detta tennisproffs beslutar sig för att mörda sin rika och otrogna hustru. Genom utpressning får han en gammal collegekamrat att gå med på att begå det perfekta mordet...
Omdöme: Man får aldrig nog av Hitchcock trots att man sett filmen tidigare och vet hur det mesta ska arta sig. Men det är så snyggt paketerat av mästaren av spänning att man inte annat än kan njuta från första till sista bildrutan. Det är inte bara en välberättad och smart story, utan även gjord med finess och humor som egentligen bara Hitchcock kunde lyckas med. Man låter det inte gå lång tid innan man sätter igång snacket om mord och jag gillar att man inte bygger upp något runt omkring utan går rakt på sak. Det gör att man skapar ett snabbt intresse som håller i sig innan, under och efter själva mordet.
Skådespeleriet är så när på prickfritt där den enda som jag inte riktigt tycker håller klassen är Robert Cummings i rollen som älskaren och deckarförfattaren Mark Halliday. Däremot bjuder Ray Milland på en näst intill perfekt gestaltning av den iskalle och smarte maken Tony Wendice med det perfekta mordet utplanerat. Jag småmyser varje gång han kommer med nya undanflykter och smarta idéer som han kommer på mitt under samtal med sin fru eller polisen. Grace Kelly funkar även hon perfekt som den ovetande frun Margot och sköter sig bra i svåra situationer som känns realistiska. Anthony Dawson som mördaren passar också in fint, men den som i princip tar över varje scen han är med i är John Williams i rollen som polisen Hubbard som har hand om utredningen. Humorn han levererar är klockren och det är inte bara replikerna, utan främst hans minspel.
Att en film jag sett tidigare kan bjuda på så många positiva känslor under hela filmen är ett starkt tecken på en film som håller och är gjord av en skicklig regissör. Det är hög standard på det mesta i filmen, även fotot som är så där leksamt som Hitchcock ofta fick till det. Lite kul är att filmen var tänkt att vara i 3D då det var något man experimenterade med på den tiden. Det märks bl.a. på några kameraåkningar där man har föremål som t.ex. bordslampor nära kameran och scenen med saxen ska också varit något man använde 3D-tekniken till. Filmen fungerar hur som helst utmärkt utan 3D (så klart) även om det hade varit kul att någon gång se denna effekt. Helt klart en klassiker som tillhör Hitchcocks främsta mycket pga att den lyckas med så mycket på små ytor.
4 - Skådespelare
5 - Handling
5 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
21 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.1
