Titel: The Moon Is Blue / Patty
Genre: Komedi/Romantik
Land: USA
År: 1953
Regi: Otto Preminger
I rollerna: Maggie McNamara, William Holden, David Niven, Dawn Addams
Handling: Kvinnokarlarna Don och David blir bägge två förälskade i den unga Patty under en och samma kväll, men hon avböjer alla inviter från dem. De två männen försöker dock få henne på andra tankar.
Omdöme: En film jag egentligen inte kände till förutom att jag sett att Otto Preminger regisserat. Men med tanke på att man även har William Holden och David Niven i de manliga rollerna gör att man genast blir intresserad. När så filmen drar igång visar det sig även att Maggie McNamara är en minst sagt förtjusande ung dam i stil med Audrey Hepburn. Det intressanta är att bådas genombrott kom just 1953 då båda även blev Oscarsnominerade, men där Hepburn vann och blev en superstjärna medans McNamara bara gjorde ett par filmer till och blev helt bortglömd. Hade historien varit den omvända om McNamara vunnit Oscarn ? Ja, inte helt omöjligt faktiskt.
Maggie McNamara gör ett bedårande porträtt som den unga kvinnan Patty O'Neill som pratar för mycket, säger exakt vad hon tycker och tänker och har absolut inget emot att de två männen Don (William Holden) och David (David Niven) försöker förföra henne. Don är en arkitekt som jobbar i Empire State Building och det är där han träffar Patty. Han tar med henne hem till sin lägenhet där David, som är Dons granne från våningen ovanför, dyker upp och det hela blir till ett triangeldrama med mycket humor och romantik. Lägg därtill att Davids dotter är förtjust i Don och försöker få honom att välja henne framför Patty så får man en romantisk komedi som heter duga. Behöver jag nämna att det hela bygger på en pjäs ?
Jag förstår egentligen inte varför det här inte är en mer känd film för det är ett klassiskt upplägg genomfört på ett mysigt, roligt och underhållande sätt. Filmen låter sig byggas upp sakta men säkert där Don och Patty till en början umgås på tu man hand. Men David dyker upp efter kanske halva filmen och ger den extra krydda. Man bara måste skratta åt hans karaktär som tar sig ett glas (ja, flera glas) varje gång han kommer in i Dons eller sin egna lägenhet. Till en början var jag tveksam till om detta skulle utvecklas till en film i min smak, men den trefaldigt Oscarsnominerade filmen lyckas definitivt få mig på fall, och framförallt Maggie McNamara - en fröjd för ögat.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 6.7
