Titel: La tarantola dal ventre nero / The Black Belly of the Tarantula / Med spindelns gift
Genre: Mysterium/Thriller/Skräck
Land: Italien/Frankrike
År: 1971
Regi: Paolo Cavara
I rollerna: Giancarlo Giannini, Claudine Auger, Barbara Bouchet, Barbara Bach
Handling: Paolo Zani är en gift man som, tack vare ett foto som en ondsint typ utpressar Zanis fru med, kommer på sin fru med att vara otrogen. Nästan samtidigt som han får reda på hennes affärer blir hon brutalt knivmördad på en skönhetssalong. Polisen kopplas in och man börjar misstänka att det är den äkta maken som mördat sin hustru. En till kvinna blir knivmördad och polisinspektören Tellini inser att samma mördare varit i farten. Den sadistiske mördaren förlamar sina offer med hjälp av en nål doppad i gift innan han dödar dem när de bara kan titta på...
Omdöme: Upplägget låter väldigt intressant och med tanke på vilka skådespelare som medverkar kan man inte annat än hoppas på en trevlig giallo. Polisinspektör Tellini spelas av en väldigt ung Giancarlo Giannini (kanske mest känd för den breda publiken för sina roller i Hannibal, Casino Royale och Quantum of Solace) som är grön som mordutredare och som starkt tvivlar på om han valt rätt yrke när han får den ena mördade kvinnan efter den andra på sin hals. Han har ett tråkigt privatliv med sin fru som han bara pratar middag och inredning med. Uppenbarligen börjar utredningen påverka honom mer än han hade trott då han börjar spendera allt mindre tid hemma.
I några av de kvinnliga rollerna (och de är många) ses tre f.d. Bond-brudar i form av Claudine Auger (Thunderball), Barbara Bouchet (Casino Royale, den gamla) samt Barbara Bach (Älskade spion) och det är tre vackra kvinnor man gärna ser i den här typen av film. Regissören Paolo Cavara har även inga problem med att visa upp just Barbara Bouchet och hennes kropp under inledande fem minuter eller så (något hon inte heller verkade ha problem med i dessa filmer). Främst inledningsvis märker man att det är en regissör som inte riktigt bemästrar berättartekniken och experimenterar en del med fotot och scenerna som inte direkt flyter på.
Musiken av Ennio Morricone är, för att utrycka det milt, usel under stora delar av filmen. Jag kan inte tro att det är han som ligger bakom all musik i filmen utan han har säkerligen bara stått för titellåten som används flitigt och är bra, men hade passat bättre i ett starkt drama. Resten av musiken består av en massa oljud som låter som någon som experimenterar utan att veta vad han håller på med. Detta gör tyvärr att filmen tappar känsla och spänning i viktiga scener vilket jag tycker är skandal. Får mig att tänka på giallon Death Laid an Egg (1968) som hade förfärlig musik/oväsen rakt igenom filmen och totalförstörde den.
Filmen annars då ? Jo, den tar sig helt klart och har en ganska bra story (om än inte helt trolig, men det är man van vid) som utvecklas till ett trevligt litet mysterium där mördaren istället för de typiska svarta läderhandskarna har bruna gummihandskar (!) man måste skratta åt. Hade man fixat till musiken, tagit bort en del onödigt och temposänkande mellanspel i form av Tellinis privatliv så hade det kunnat bli riktigt trevligt. Fotot, som till en början känns lite svagt, tar sig allt mer och bjuder på en del delikatesser liksom filmens twist som är ganska bra då man lurat tittaren att tro att det ligger till på ett helt annat vis. Sevärd om man gillar genren, men långt ifrån de bästa. Avslutningsvis måste jag säga att Giancarlo Giannini med sin mustasch starkt påminner om Alain Delon i Le cercle rouge som kom året innan.
2 - Skådespelare
3 - Handling
2 - Känsla
2 - Musik
4 - Foto
--------------
13 - Totalt
Betyg:
IMDb: 6.6
