Titel: The Untouchables / De omutbara
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1987
Regi: Brian De Palma
I rollerna: Kevin Costner, Sean Connery, Robert De Niro, Andy Garcia
Handling: Al Capone styrde Chicago med järnhand. Ingen kunde komma åt honom. Ingen kunde stoppa honom. Tills Eliot Ness och några utvalda män beslöt att få honom på fall med vilka medel som än krävdes.
Omdöme: Brian De Palma är en regissör som gjort ett par-tre favoriter, där ibland Scarface (1983) och Carlito's Way (1993). Mellan dessa två kom denna film som känns som en storfilm bara man tittar på rollistan. Kevin Costner som den hederlige Eliot Ness som bestämmer sig för att sätta dit Al Capone (Robert De Niro) tillsammans med veteranpolisen Malone (Sean Connery) och den unge George Stone (Andy Garcia). Att de omutbara endast består av en grupp på fyra män som ska se till att sätta dit gangsterkungen Al Capone känns i vissa avseenden lite väl drumdristigt.
Är det en storfilm ? Ja, till stora delar är det det. Men små saker stör mig i en storfilm som denna, nästan amatörmässiga kan man säga. Det är främst två saker jag reagerar på. Den ena är i en scen vid en stuga när kameran går utifrån, förbi väggen in i stugan. Kanske var det för att jag tänkte på det just i det ögonblicket, men när man tar sig förbi väggen in i stugan känns det verkligen som en studio/kuliss, vilket irriterar. Det andra är att filmen stundtals, speciellt under första halvan, inte är helt seriös utan blir lite töntig, om man nu kan säga så. Man tappar liksom fokusen av allvaret och filmen förlorar på så vis då och då gnistan. Men det positiva med det är att när det plötsligt slår till på allvar så blir man nästan tagen på sängen hur våldsam och bra den blir.
Det kommer flera scener som verkligen sticker ut och som är blodigt bra. Jag tänker på hissen, på lägenheten och tågstationen för att nämna tre som sticker ut lite extra. De slår till med full kraft efter det att vissa scener som sagt varit lite ofokuserade. Skådespelarna sköter sig bra rakt igenom, särskilt i de stora rollerna. Robert De Niro som Al Capone inbringar mest skratt då han på ett både komiskt och brutalt sett gestaltar denna gangster som fruktades av alla. Sean Connery vann en Oscar för bästa biroll och måste tacka sin välskrivna roll för mycket, även om han spelar karaktären galant. Ett plus till Ennio Morricones musik som blandar hans klassiskt fina melodier med de lite tuffare takterna från 70-talets eurocrime-filmer, även om det inte är hans mest minnesvärda toner.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.0
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1987
Regi: Brian De Palma
I rollerna: Kevin Costner, Sean Connery, Robert De Niro, Andy Garcia
Handling: Al Capone styrde Chicago med järnhand. Ingen kunde komma åt honom. Ingen kunde stoppa honom. Tills Eliot Ness och några utvalda män beslöt att få honom på fall med vilka medel som än krävdes.
Omdöme: Brian De Palma är en regissör som gjort ett par-tre favoriter, där ibland Scarface (1983) och Carlito's Way (1993). Mellan dessa två kom denna film som känns som en storfilm bara man tittar på rollistan. Kevin Costner som den hederlige Eliot Ness som bestämmer sig för att sätta dit Al Capone (Robert De Niro) tillsammans med veteranpolisen Malone (Sean Connery) och den unge George Stone (Andy Garcia). Att de omutbara endast består av en grupp på fyra män som ska se till att sätta dit gangsterkungen Al Capone känns i vissa avseenden lite väl drumdristigt.
Är det en storfilm ? Ja, till stora delar är det det. Men små saker stör mig i en storfilm som denna, nästan amatörmässiga kan man säga. Det är främst två saker jag reagerar på. Den ena är i en scen vid en stuga när kameran går utifrån, förbi väggen in i stugan. Kanske var det för att jag tänkte på det just i det ögonblicket, men när man tar sig förbi väggen in i stugan känns det verkligen som en studio/kuliss, vilket irriterar. Det andra är att filmen stundtals, speciellt under första halvan, inte är helt seriös utan blir lite töntig, om man nu kan säga så. Man tappar liksom fokusen av allvaret och filmen förlorar på så vis då och då gnistan. Men det positiva med det är att när det plötsligt slår till på allvar så blir man nästan tagen på sängen hur våldsam och bra den blir.
Det kommer flera scener som verkligen sticker ut och som är blodigt bra. Jag tänker på hissen, på lägenheten och tågstationen för att nämna tre som sticker ut lite extra. De slår till med full kraft efter det att vissa scener som sagt varit lite ofokuserade. Skådespelarna sköter sig bra rakt igenom, särskilt i de stora rollerna. Robert De Niro som Al Capone inbringar mest skratt då han på ett både komiskt och brutalt sett gestaltar denna gangster som fruktades av alla. Sean Connery vann en Oscar för bästa biroll och måste tacka sin välskrivna roll för mycket, även om han spelar karaktären galant. Ett plus till Ennio Morricones musik som blandar hans klassiskt fina melodier med de lite tuffare takterna från 70-talets eurocrime-filmer, även om det inte är hans mest minnesvärda toner.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.0
