Titel: Three O'Clock High
Genre: Drama/Komedi
Land: USA
År: 1987
Regi: Phil Joanou
I rollerna: Casey Siemaszko, Richard Tyson, Annie Ryan, Philip Baker Hall
Handling: Jerry ska intervjua den nya killen Buddy för skoltidningen och klappar honom på axeln som vänlig gest. Buddy visar sig vara en lättretad person som inte gillar när någon tar på honom, så han utmanar Jerry att göra upp utanför skolan klockan tre. Jerry försöker sedan hitta en utväg med alla möjlig medel under resten av dagen.
Omdöme: En ungdomsfilm från 80-talet jag inte hade hört talas om tidigare, vilket kanske inte är så konstigt då man inte har någon känd skådespelare i huvudrollerna. Regissören Phil Joanou gjorde några år senare underskattade State of Grace (1990). Huvudrollen Jerry Mitchell spelas av Casey Siemaszko som var okänd för mig, men som varit med i en del kända filmer så som Stand by Me. Man kan väl jämföra honom med Matthew Broderick i Ferris Bueller's Day Off och filmen börjar ungefär likadant när Jerry vaknar upp i sin säng av att alarmklockan är igång. Men det här visar sig inte vara den typiska ungdomsfilmen, även om den utspelar sig en skola.
När filmen börjar känns den som vilken ungdomskomedi som helst. Jerry har en syster som också går i skolan och de typiska grupperingarna med nördarna, idrottarna, knarkarna etc. finns här. Men filmen hamnar inte i den vanliga kategorin utan den känns allvarligare än det mesta man sett i genren. Det är liksom inget att skämta om när man ska åka på stryk av en, enligt ryktena, psykopat. Och filmen låter en känna precis som Jerry gör när han under de kommande timmarna tänker göra allt för att slippa möta Buddy (Richard Tyson) efter skolan. Klockan tickar på och kommer ha en central plats genom filmen.
Ett stort plus till musiken av Tangerine Dream som än en gång lyckas skapa grym stämning med små medel. Direkt när jag såg att det var TD som stod för musiken steg mina förhoppningar på detsamma. Och jag blev definitivt inte besviken då de överträffade mina förväntningar och hade en väldigt hög standard rakt igenom filmen. Musiken gör oerhört mycket här och fångar känslorna karaktärerna har, speciellt Jerry, och blev bara bättre och bättre. Blev även imponerad av fotot som är klart mer genomtänkt än vad man är van vid i såna här filmer och gör att filmen känns fräsch. Många snygga bildlösningar och kameraåkningar, men så hade cinematografen Barry Sonnenfeld också filmat Blood Simple (1984) åt bröderna Coen...
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 6.9
Genre: Drama/Komedi
Land: USA
År: 1987
Regi: Phil Joanou
I rollerna: Casey Siemaszko, Richard Tyson, Annie Ryan, Philip Baker Hall
Handling: Jerry ska intervjua den nya killen Buddy för skoltidningen och klappar honom på axeln som vänlig gest. Buddy visar sig vara en lättretad person som inte gillar när någon tar på honom, så han utmanar Jerry att göra upp utanför skolan klockan tre. Jerry försöker sedan hitta en utväg med alla möjlig medel under resten av dagen.
Omdöme: En ungdomsfilm från 80-talet jag inte hade hört talas om tidigare, vilket kanske inte är så konstigt då man inte har någon känd skådespelare i huvudrollerna. Regissören Phil Joanou gjorde några år senare underskattade State of Grace (1990). Huvudrollen Jerry Mitchell spelas av Casey Siemaszko som var okänd för mig, men som varit med i en del kända filmer så som Stand by Me. Man kan väl jämföra honom med Matthew Broderick i Ferris Bueller's Day Off och filmen börjar ungefär likadant när Jerry vaknar upp i sin säng av att alarmklockan är igång. Men det här visar sig inte vara den typiska ungdomsfilmen, även om den utspelar sig en skola.
När filmen börjar känns den som vilken ungdomskomedi som helst. Jerry har en syster som också går i skolan och de typiska grupperingarna med nördarna, idrottarna, knarkarna etc. finns här. Men filmen hamnar inte i den vanliga kategorin utan den känns allvarligare än det mesta man sett i genren. Det är liksom inget att skämta om när man ska åka på stryk av en, enligt ryktena, psykopat. Och filmen låter en känna precis som Jerry gör när han under de kommande timmarna tänker göra allt för att slippa möta Buddy (Richard Tyson) efter skolan. Klockan tickar på och kommer ha en central plats genom filmen.
Ett stort plus till musiken av Tangerine Dream som än en gång lyckas skapa grym stämning med små medel. Direkt när jag såg att det var TD som stod för musiken steg mina förhoppningar på detsamma. Och jag blev definitivt inte besviken då de överträffade mina förväntningar och hade en väldigt hög standard rakt igenom filmen. Musiken gör oerhört mycket här och fångar känslorna karaktärerna har, speciellt Jerry, och blev bara bättre och bättre. Blev även imponerad av fotot som är klart mer genomtänkt än vad man är van vid i såna här filmer och gör att filmen känns fräsch. Många snygga bildlösningar och kameraåkningar, men så hade cinematografen Barry Sonnenfeld också filmat Blood Simple (1984) åt bröderna Coen...
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 6.9
