Titel: Beverly Hills Cop / Snuten i Hollywood
Genre: Action/Komedi/Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1984
Regi: Martin Brest
I rollerna: Eddie Murphy, Judge Reinhold, John Ashton, Steven Berkoff
Handling: Axel Foley retar ständigt gallfeber på sin chef. När hans kompis blir mördad i Detroit, tar Axel "semester" och beger sig till Beverly Hills. Han får snabbt upp spåret som leder till en respekterad konstsamlare, men den lokala polisen är inte glad åt Axels insatser. Efter att ha retat sina kolleger till vansinne, lyckas han till slut övertyga två av dem om att de är på rätt spår.
Omdöme: När jag ser Snuten i Hollywood är det alltid något speciellt och trots att jag kan de flesta replikerna och vet vad som kommer hända njuter och skrattar jag från början till slut. Filmen har så många bra karaktärer, en underbar dialog, en avslappnad och mysig atmosfär och ett härligt gäng skådespelare. Lägg där till ett bra manus som hela tiden håller igång och kommer med något nytt så får man en underbar film. Och 80-tals känslan tillsammans med nostalgi gör det till en storfavorit som håller i alla väder.
Eddie Murphy är tidigt i sin karriär klockren i titelrollen och hans karaktär Axel Foley har blivit välkänd. Jag får alltid ett stort leende när jag tänker på filmen och det går inte att komma ifrån att det är lite filmmagi över det hela. När Axel Foley kommer till Beverly Hills kan filmen börja på allvar. Han har tagit semester efter att hans goda vän blivit brutalt mördad hemma i Detroit. Som polis har han det i sig att snoka upp spår som leder honom till de skyldiga. Han tar hjälp av sin vän Jenny Summers (Lisa Eilbacher) som jobbar på ett konstgalleri som ägs av konstsamlaren Victor Maitland (Steven Berkoff).
Steven Berkoff som skurken/konstsamlaren Victor Maitland är en av mina absoluta favoritskurkar någonsin på film. Han är så iskall, sliskig och cool att jag njuter varje gång han är med på bild. Han fäller härliga kommentarer och har ständigt med sig en livvakt som gör hans skitgöra. Det är inte en lätt uppgift Axel Foley har och han får hjälp av, vad han själv kallar för, "superpoliser" i Billy Rosewood (Judge Reinhold) och John Taggart (John Ashton). De två är som Helan och Halvan och regissören Martin Brest har själv sagt att det var detta klassiska radarpar han hade i tankarna när han gjorde filmen.
Sen har vi den underbara synthmusiken av Harold Faltermeyer som än idag håller allra högsta klass och gör att man får gåshud i scen efter scen. Men det är inte bara hans musik som är minnesvärd utan all musik är perfekt utvald där bl.a. strippklubbsscenens musik är så härligt passande. Lite kul att strippan i scenen, som var en riktigt strippa, var den som valde ut musiken i scenen och som alltså passar perfekt. Det finns så många oförglömliga scener att det skulle ta för lång tid att gå igenom dem alla, men en komisk höjdpunkt är helt klart på konstgalleriet när Axel Foley träffar Serge (Bronson Pinchot) i en scen man aldrig glömmer. Och avslutningen i villan är riktigt stämningsfull och ger en perfekt avslutningen på en favoritfilm.
4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
5 - Musik
4 - Foto
--------------
22 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.3
Genre: Action/Komedi/Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1984
Regi: Martin Brest
I rollerna: Eddie Murphy, Judge Reinhold, John Ashton, Steven Berkoff
Handling: Axel Foley retar ständigt gallfeber på sin chef. När hans kompis blir mördad i Detroit, tar Axel "semester" och beger sig till Beverly Hills. Han får snabbt upp spåret som leder till en respekterad konstsamlare, men den lokala polisen är inte glad åt Axels insatser. Efter att ha retat sina kolleger till vansinne, lyckas han till slut övertyga två av dem om att de är på rätt spår.
Omdöme: När jag ser Snuten i Hollywood är det alltid något speciellt och trots att jag kan de flesta replikerna och vet vad som kommer hända njuter och skrattar jag från början till slut. Filmen har så många bra karaktärer, en underbar dialog, en avslappnad och mysig atmosfär och ett härligt gäng skådespelare. Lägg där till ett bra manus som hela tiden håller igång och kommer med något nytt så får man en underbar film. Och 80-tals känslan tillsammans med nostalgi gör det till en storfavorit som håller i alla väder.
Eddie Murphy är tidigt i sin karriär klockren i titelrollen och hans karaktär Axel Foley har blivit välkänd. Jag får alltid ett stort leende när jag tänker på filmen och det går inte att komma ifrån att det är lite filmmagi över det hela. När Axel Foley kommer till Beverly Hills kan filmen börja på allvar. Han har tagit semester efter att hans goda vän blivit brutalt mördad hemma i Detroit. Som polis har han det i sig att snoka upp spår som leder honom till de skyldiga. Han tar hjälp av sin vän Jenny Summers (Lisa Eilbacher) som jobbar på ett konstgalleri som ägs av konstsamlaren Victor Maitland (Steven Berkoff).
Steven Berkoff som skurken/konstsamlaren Victor Maitland är en av mina absoluta favoritskurkar någonsin på film. Han är så iskall, sliskig och cool att jag njuter varje gång han är med på bild. Han fäller härliga kommentarer och har ständigt med sig en livvakt som gör hans skitgöra. Det är inte en lätt uppgift Axel Foley har och han får hjälp av, vad han själv kallar för, "superpoliser" i Billy Rosewood (Judge Reinhold) och John Taggart (John Ashton). De två är som Helan och Halvan och regissören Martin Brest har själv sagt att det var detta klassiska radarpar han hade i tankarna när han gjorde filmen.
Sen har vi den underbara synthmusiken av Harold Faltermeyer som än idag håller allra högsta klass och gör att man får gåshud i scen efter scen. Men det är inte bara hans musik som är minnesvärd utan all musik är perfekt utvald där bl.a. strippklubbsscenens musik är så härligt passande. Lite kul att strippan i scenen, som var en riktigt strippa, var den som valde ut musiken i scenen och som alltså passar perfekt. Det finns så många oförglömliga scener att det skulle ta för lång tid att gå igenom dem alla, men en komisk höjdpunkt är helt klart på konstgalleriet när Axel Foley träffar Serge (Bronson Pinchot) i en scen man aldrig glömmer. Och avslutningen i villan är riktigt stämningsfull och ger en perfekt avslutningen på en favoritfilm.
4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
5 - Musik
4 - Foto
--------------
22 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.3
