Titel: Milk
Genre: Drama
Land: USA
År: 2008
Regi: Gus Van Sant
I rollerna: Sean Penn, Josh Brolin, Emile Hirsch, James Franco
Handling: Efter att ha flyttat till San Francisco från New York blir den medelålders Harvey Milk aktivist för homosexuellas rättigheter och även kommunpolititker under 70-talet. Vid sitt tredje försök blev han den förste öppet homosexuelle mannen att väljas in i offentligt arbete.
Omdöme: Då jag ett år tidigare hade sett den Oscarsvinnande dokumentären The Times of Harvey Milk (1984) visste jag det mesta om storyn. En story som nog inte är så känd utanför USA, men som i USA väckte stora rubriker och som är både dramatisk och gripande. Lite synd kan jag tycka att jag såg denna dokumentär då det förstör överraskningarna som kan dyka upp, men samtidigt avslöjas det direkt i början av filmen hur det hela slutar, vilket jag fann lite konstigt. Jag ska inte jämföra med dokumentären, men kan starkt tipsa om den.
Sean Penn är inte klockrent lik den riktige Harvey Milk till utseendet, men han spelar honom väldigt bra. Rollen är som klippt och skuren för denna skicklige skådespelare och jag kan inte se någon annan göra rollen faktiskt (som också har det rätta utseendet). Sen tycker jag det är synd att Josh Brolin i rollen som Dan White är med så pass lite som han är. Han dyker upp mest under sista tredjedelen och tar nästan över varje scen han är med i. Det fanns material att ha med honom lite till och det hade nog filmen tjänat på. Emile Hirsch återförenas med Sean Penn (som ju regisserade honom i Into the Wild) och jag gillar speciellt deras första scen på trottoaren. James Franco sköter sig också bra i en passande roll.
Som helhet var jag dock lite besviken. Eller det kanske är fel ord. Jag hade förväntat mig en känslosammare film där man verkligen känner det tunga dramat som storyn har i sig. Istället blir det mest en biografi av Harvey Milk och hans kamp för homosexuella. Inget fel i det, men storyn har så mycket mer att ge och det tycker jag inte riktigt kommer fram förutom i några scener. För egen del hade det varit intressantare att få följa Dan White lite mer för att få en bättre bakgrund till hans beteende. En till sak som kunde fått mig att känna mer är musiken som inte är dålig, men som kunde fått ut mycket mer.
5 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.3
Genre: Drama
Land: USA
År: 2008
Regi: Gus Van Sant
I rollerna: Sean Penn, Josh Brolin, Emile Hirsch, James Franco
Handling: Efter att ha flyttat till San Francisco från New York blir den medelålders Harvey Milk aktivist för homosexuellas rättigheter och även kommunpolititker under 70-talet. Vid sitt tredje försök blev han den förste öppet homosexuelle mannen att väljas in i offentligt arbete.
Omdöme: Då jag ett år tidigare hade sett den Oscarsvinnande dokumentären The Times of Harvey Milk (1984) visste jag det mesta om storyn. En story som nog inte är så känd utanför USA, men som i USA väckte stora rubriker och som är både dramatisk och gripande. Lite synd kan jag tycka att jag såg denna dokumentär då det förstör överraskningarna som kan dyka upp, men samtidigt avslöjas det direkt i början av filmen hur det hela slutar, vilket jag fann lite konstigt. Jag ska inte jämföra med dokumentären, men kan starkt tipsa om den.
Sean Penn är inte klockrent lik den riktige Harvey Milk till utseendet, men han spelar honom väldigt bra. Rollen är som klippt och skuren för denna skicklige skådespelare och jag kan inte se någon annan göra rollen faktiskt (som också har det rätta utseendet). Sen tycker jag det är synd att Josh Brolin i rollen som Dan White är med så pass lite som han är. Han dyker upp mest under sista tredjedelen och tar nästan över varje scen han är med i. Det fanns material att ha med honom lite till och det hade nog filmen tjänat på. Emile Hirsch återförenas med Sean Penn (som ju regisserade honom i Into the Wild) och jag gillar speciellt deras första scen på trottoaren. James Franco sköter sig också bra i en passande roll.
Som helhet var jag dock lite besviken. Eller det kanske är fel ord. Jag hade förväntat mig en känslosammare film där man verkligen känner det tunga dramat som storyn har i sig. Istället blir det mest en biografi av Harvey Milk och hans kamp för homosexuella. Inget fel i det, men storyn har så mycket mer att ge och det tycker jag inte riktigt kommer fram förutom i några scener. För egen del hade det varit intressantare att få följa Dan White lite mer för att få en bättre bakgrund till hans beteende. En till sak som kunde fått mig att känna mer är musiken som inte är dålig, men som kunde fått ut mycket mer.
5 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.3
