Titel: W.
Genre: Drama
Land: USA
År: 2008
Regi: Oliver Stone
I rollerna: Josh Brolin, James Cromwell, Elizabeth Banks, Richard Dreyfuss, Scott Glenn, Ellen Burstyn, Stacy Keach, Jeffrey Wright, Bruce McGill, Thandie Newton
Handling: George W. Bush går samma väg som sin far och blir president efter ett tumultartat val. En krönika över Bushs liv och hans tid som president.
Omdöme: Regissören Oliver Stone har under sin karriär gjort många politiska filmer. Några av dem är Salvador, Plutonen, JFK, Nixon och så nu W. Det är väl bara naturligt att mannen som redan gjort film om JFK och Nixon även tar hand om W. Men en sak är säker - hans slagkraftiga tid är över. Han har enligt mig tappat sin pondus som han hade och filmer som Alexander och World Trade Center var misslyckanden. Sistnämnda borde t.ex. ha varit mycket mer gripande och kraftfull, men det var den långt ifrån.
W. har han gjort trots att, eller tack vare att, han inte alls gillar Bush. Som så många andra i Hollywood (och framförallt i Sverige). Med tanke på detta måste man ändå säga att filmen håller sig förvånansvärt neutral. Men detta gör också att jag inte tycker Oliver Stone får fram det bästa. Hade filmen varit mer kritisk hade jag kanske inte alls gillat den, och hade den varit mer inåtgående hade det kanske inte heller blivit bra, men antagligen intressantare.
Nu får man se en del från hans tidigare år där han bl.a. handskas med sina alkoholproblem (vet inte hur allvarliga dessa var i verkligheten), hur han har svårt att satsa på något då han inte vet vad han vill jobba med och hur han till slut vill bevisa för sin far att han visst duger till något. På ett sätt tycker jag han framställs som charmig och man visar även att det främst är människorna runt honom som påverkar och tagit många felaktiga beslut, men i slutänden är det han som får ta all kritik. Och jag tror mycket ligger i det. Visst bör han kritiseras, men många hatar honom alldeles för mycket och felaktigt.
Skådespeleriet känns bra rakt igenom med ett undantag. Undantaget heter Thandie Newton som spelar Condoleezza Rice. Det känns väldigt onaturligt och krystat när hon pratar och saknar den pondus som hon har i verkligheten. Josh Brolin sköter sig bra som George W. Bush och får stundtals till karaktären perfekt med både armrörelserna, gångstilen, rösten, skrattet och utseendet. Men minst lika mycket imponerar James Cromwell (som George H. W. Bush), Richard Dreyfuss (som Dick Cheney), Scott Glenn (som Donald Rumsfeld), Stacy Keach (som Earle Hudd) samt Jeffrey Wright (som General Colin Powell). Filmen lämnar mig dock utan känslor och är därför inte särskilt minnesvärd.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 6.9
Genre: Drama
Land: USA
År: 2008
Regi: Oliver Stone
I rollerna: Josh Brolin, James Cromwell, Elizabeth Banks, Richard Dreyfuss, Scott Glenn, Ellen Burstyn, Stacy Keach, Jeffrey Wright, Bruce McGill, Thandie Newton
Handling: George W. Bush går samma väg som sin far och blir president efter ett tumultartat val. En krönika över Bushs liv och hans tid som president.
Omdöme: Regissören Oliver Stone har under sin karriär gjort många politiska filmer. Några av dem är Salvador, Plutonen, JFK, Nixon och så nu W. Det är väl bara naturligt att mannen som redan gjort film om JFK och Nixon även tar hand om W. Men en sak är säker - hans slagkraftiga tid är över. Han har enligt mig tappat sin pondus som han hade och filmer som Alexander och World Trade Center var misslyckanden. Sistnämnda borde t.ex. ha varit mycket mer gripande och kraftfull, men det var den långt ifrån.
W. har han gjort trots att, eller tack vare att, han inte alls gillar Bush. Som så många andra i Hollywood (och framförallt i Sverige). Med tanke på detta måste man ändå säga att filmen håller sig förvånansvärt neutral. Men detta gör också att jag inte tycker Oliver Stone får fram det bästa. Hade filmen varit mer kritisk hade jag kanske inte alls gillat den, och hade den varit mer inåtgående hade det kanske inte heller blivit bra, men antagligen intressantare.
Nu får man se en del från hans tidigare år där han bl.a. handskas med sina alkoholproblem (vet inte hur allvarliga dessa var i verkligheten), hur han har svårt att satsa på något då han inte vet vad han vill jobba med och hur han till slut vill bevisa för sin far att han visst duger till något. På ett sätt tycker jag han framställs som charmig och man visar även att det främst är människorna runt honom som påverkar och tagit många felaktiga beslut, men i slutänden är det han som får ta all kritik. Och jag tror mycket ligger i det. Visst bör han kritiseras, men många hatar honom alldeles för mycket och felaktigt.
Skådespeleriet känns bra rakt igenom med ett undantag. Undantaget heter Thandie Newton som spelar Condoleezza Rice. Det känns väldigt onaturligt och krystat när hon pratar och saknar den pondus som hon har i verkligheten. Josh Brolin sköter sig bra som George W. Bush och får stundtals till karaktären perfekt med både armrörelserna, gångstilen, rösten, skrattet och utseendet. Men minst lika mycket imponerar James Cromwell (som George H. W. Bush), Richard Dreyfuss (som Dick Cheney), Scott Glenn (som Donald Rumsfeld), Stacy Keach (som Earle Hudd) samt Jeffrey Wright (som General Colin Powell). Filmen lämnar mig dock utan känslor och är därför inte särskilt minnesvärd.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 6.9
