Titel: Dersu Uzala / Vägvisaren
Genre: Äventyr/Drama
Land: Sovjetunionen/Japan
År: 1975
Regi: Akira Kurosawa
I rollerna: Maksim Munzuk, Yuri Solomin, Suimenkul Chokmorov, Vladimir Kremena
Handling: År 1920 träffar en rysk forskningsresande under sin färd genom Ussuri-området i Fjärran Östern en man vid namn Dersu Uzala, som blir hans vägvisare och vän. Dersu hjälper honom i kritiska situationer och räddar t.o.m. livet på honom men lär honom framförallt att förstå naturen och dess lagar och att visa kärlek mot allt levande.
Omdöme: Såg denna Kurosawa-film för flera år sen, så det kändes passande att se om den i Japan på Tokyos internationella filmfestival. Lägg där till att Yoichi Matsue, som var med i produktionen på flera av Kurosawas filmer, däribland Vägvisaren, var inbjuden till face-to-face efter filmen. Hon skämtade om att enda anledningen till att hon var inbjuden var att hon är den enda som fortfarande lever. Det var bra krut i den gamla kvinnan som hade flera intressanta saker att berätta om produktionen, svårigheterna och även en del om Kurosawa och skådespelarna.
Filmen är ett starkt äventyrsdrama som kretsar kring kaptenen (Yuri Solomin) som leder ett forskarteam som ska utforska outforskade områden i början av 1900-talet. Väl på plats träffar de på den speciella Dersu Uzala (Maksim Munzuk) som bor där ute i vildmarken och som går med på att agera som deras vägvisare. Men han visar sig vara mer än så och blir snart god vän med kaptenen. De hamnar i flera svåra situationer när vädret och naturen vänder sig emot dem, men tack vare Dersus överlevnadskunskaper klarar de sig ur det mesta.
Ett par år senare ska kaptenen återvända med ett nytt forskarteam och hoppas få träffa på sin vän Dersu, vilket han också gör. Men allt är inte som det en gång var. Gillade nog filmen snäppet bättre denna gång och det är verkligen en både vacker och trevlig film att titta på. Samspelet mellan kaptenen och Dersu Uzala är mycket bra och de känns verkligen som vänner på riktigt. Det finns även flera minnesvärda scener, bl.a. en där man i samma bildruta får med månen och solen. Detta filmades helt naturligt utan några specialeffekter (detta var en av frågorna som Yoichi Matsue svarade på). Filmen vann för övrigt en Oscar för bästa utländska film.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.0
Genre: Äventyr/Drama
Land: Sovjetunionen/Japan
År: 1975
Regi: Akira Kurosawa
I rollerna: Maksim Munzuk, Yuri Solomin, Suimenkul Chokmorov, Vladimir Kremena
Handling: År 1920 träffar en rysk forskningsresande under sin färd genom Ussuri-området i Fjärran Östern en man vid namn Dersu Uzala, som blir hans vägvisare och vän. Dersu hjälper honom i kritiska situationer och räddar t.o.m. livet på honom men lär honom framförallt att förstå naturen och dess lagar och att visa kärlek mot allt levande.
Omdöme: Såg denna Kurosawa-film för flera år sen, så det kändes passande att se om den i Japan på Tokyos internationella filmfestival. Lägg där till att Yoichi Matsue, som var med i produktionen på flera av Kurosawas filmer, däribland Vägvisaren, var inbjuden till face-to-face efter filmen. Hon skämtade om att enda anledningen till att hon var inbjuden var att hon är den enda som fortfarande lever. Det var bra krut i den gamla kvinnan som hade flera intressanta saker att berätta om produktionen, svårigheterna och även en del om Kurosawa och skådespelarna.
Filmen är ett starkt äventyrsdrama som kretsar kring kaptenen (Yuri Solomin) som leder ett forskarteam som ska utforska outforskade områden i början av 1900-talet. Väl på plats träffar de på den speciella Dersu Uzala (Maksim Munzuk) som bor där ute i vildmarken och som går med på att agera som deras vägvisare. Men han visar sig vara mer än så och blir snart god vän med kaptenen. De hamnar i flera svåra situationer när vädret och naturen vänder sig emot dem, men tack vare Dersus överlevnadskunskaper klarar de sig ur det mesta.
Ett par år senare ska kaptenen återvända med ett nytt forskarteam och hoppas få träffa på sin vän Dersu, vilket han också gör. Men allt är inte som det en gång var. Gillade nog filmen snäppet bättre denna gång och det är verkligen en både vacker och trevlig film att titta på. Samspelet mellan kaptenen och Dersu Uzala är mycket bra och de känns verkligen som vänner på riktigt. Det finns även flera minnesvärda scener, bl.a. en där man i samma bildruta får med månen och solen. Detta filmades helt naturligt utan några specialeffekter (detta var en av frågorna som Yoichi Matsue svarade på). Filmen vann för övrigt en Oscar för bästa utländska film.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
19 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.0
