Titel: Casino
Genre: Kriminaldrama
Land: USA
År: 1995
Regi: Martin Scorsese
I rollerna: Robert De Niro, Joe Pesci, Sharon Stone, James Woods
Handling: Las Vegas 1973 är en stad fylld av glitter och drömmar. Det är scenen för miljonärer, politiker och glamorösa showgirls. Där bor spelare, lånehajar och hallickar - och det är maffians paradis. Sam "Ace" Rothstein är mannen som hänsyslöst driver sitt casino åt maffian. Men när hans gode vän Nicky Santoro bestämmer sig för att flytta till öknen går allt bara utför.
Omdöme: Det är såna här filmer som inte görs längre. Man har en ypperlig regissör som får jobba med strålande skådespelare, vad kan gå fel ? Martin Scorsese och manusförfattaren Nicholas Pileggi jobbade tillsammans redan på Maffiabröder som blev en succé. Så varför inte göra om det en gång till ? Det är en sån glädje att få se en sån perfekt berättarteknik som man får se här. Efter bara några minuter känner man att det är speciellt, och nästan tre timmar senare har man inte haft en tråkig stund.
Filmen fick endast en Oscarsnominering (Sharon Stone), men kunde lika gärna fått ett flertal. Robert De Niro är som vanligt gjuten i maffiarollen, även om han inte behöver förta sig lika mycket som han gjort i sina bästa stunder, men ändå mycket bra. Joe Pesci spelar den galne lille mannen perfekt. Likaså är Sharon Stone övertygande i en roll som få skådespelerskor skulle klara av att behandla på liknande sätt. Hon passar verkligen rätt in i karaktären och får ut det mesta. Och så får man inte glömma en skön James Woods som hallick, som tyvärr endast är med i ett par scener. Resten av maffiosorna är självklart klockrena, och man får inte glömma Martin Scorseses egna mamma som dyker upp i en oförglömlig scen (precis som hon gjorde i Maffiabröder).
Det jag gillar med dessa filmer är hur de lyckas få en att intressera sig och bli indragen i det som händer. Det är iofs baserat på verkliga händelser, men övertygelsen i berättandet och skådespeleriet är av yttersta vikt för att det ska bli bra. Jag tror filmen blir lite underskattad då man lätt jämför med Maffiabröder och Gudfadern. Men det tycker jag är helt fel, även om det är en slags uppföljare till Maffiabröder. Den behandlar en helt annan historia och det är bara att njuta av allt man får ta del av. Berättarrösterna är nog vad som sätter pricken över i:et och sällan görs det bättre än av Scorsese.
5 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
21 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.1
Genre: Kriminaldrama
Land: USA
År: 1995
Regi: Martin Scorsese
I rollerna: Robert De Niro, Joe Pesci, Sharon Stone, James Woods
Handling: Las Vegas 1973 är en stad fylld av glitter och drömmar. Det är scenen för miljonärer, politiker och glamorösa showgirls. Där bor spelare, lånehajar och hallickar - och det är maffians paradis. Sam "Ace" Rothstein är mannen som hänsyslöst driver sitt casino åt maffian. Men när hans gode vän Nicky Santoro bestämmer sig för att flytta till öknen går allt bara utför.
Omdöme: Det är såna här filmer som inte görs längre. Man har en ypperlig regissör som får jobba med strålande skådespelare, vad kan gå fel ? Martin Scorsese och manusförfattaren Nicholas Pileggi jobbade tillsammans redan på Maffiabröder som blev en succé. Så varför inte göra om det en gång till ? Det är en sån glädje att få se en sån perfekt berättarteknik som man får se här. Efter bara några minuter känner man att det är speciellt, och nästan tre timmar senare har man inte haft en tråkig stund.
Filmen fick endast en Oscarsnominering (Sharon Stone), men kunde lika gärna fått ett flertal. Robert De Niro är som vanligt gjuten i maffiarollen, även om han inte behöver förta sig lika mycket som han gjort i sina bästa stunder, men ändå mycket bra. Joe Pesci spelar den galne lille mannen perfekt. Likaså är Sharon Stone övertygande i en roll som få skådespelerskor skulle klara av att behandla på liknande sätt. Hon passar verkligen rätt in i karaktären och får ut det mesta. Och så får man inte glömma en skön James Woods som hallick, som tyvärr endast är med i ett par scener. Resten av maffiosorna är självklart klockrena, och man får inte glömma Martin Scorseses egna mamma som dyker upp i en oförglömlig scen (precis som hon gjorde i Maffiabröder).
Det jag gillar med dessa filmer är hur de lyckas få en att intressera sig och bli indragen i det som händer. Det är iofs baserat på verkliga händelser, men övertygelsen i berättandet och skådespeleriet är av yttersta vikt för att det ska bli bra. Jag tror filmen blir lite underskattad då man lätt jämför med Maffiabröder och Gudfadern. Men det tycker jag är helt fel, även om det är en slags uppföljare till Maffiabröder. Den behandlar en helt annan historia och det är bara att njuta av allt man får ta del av. Berättarrösterna är nog vad som sätter pricken över i:et och sällan görs det bättre än av Scorsese.
5 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
21 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.1
