Titel: Surveillance
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA/Tyskland
År: 2008
Regi: Jennifer Lynch
I rollerna: Bill Pullman, Julia Ormond, Pell James, Michael Ironside
Handling: Två FBI-agenter jagar ett par sinnessjuka seriemördare. Tre av de tilltänkta offren klarar sig med livet i behåll, men alla har vitt skilda versioner av det som hänt. Vem talar sanning och vem ljuger?
Omdöme: Jennifer Lynch låter sin far David Lynch agera som producent när hon här regisserar sin genombrottsfilm. För även om detta är hennes andra film som regissör, kom hennes regidebut 1993 vilket inte ledde till någon vidare karrirär. Men i och med denna har hennes karriär tagit fart. Det är som om man skulle slå ihop David Lynch och Coen-bröderna i denna skruvade historia. Stundtals vill man klubba ihjäl henne för att vissa karaktärer känns alldeles för skumma och det på så sätt inte kan tas på fullt allvar. Där emellan är det riktigt bra inlevelse, spänning och mystik som gör att man vill ha mer.
Bill Pullman och Julia Ormond spelar två FBI-agenter som kommer till polisstationen i den lilla hålan efter att en serie brutala mord ägt rum i trakten. Tre vittnen skall nu förhöras för att ge sina versioner av vad som hänt. Problemet är bara att det inte är många av de närvarande som är fullt normala. Samtidigt som historierna spelas upp vet man inte vad som pågår. Det är en speciell upplevelse att få se denna sortens blandning där det ena stunden är brutala mord som begås för att det i nästa är barnsliga beteenden bland de vuxna.
Bästa prestationen ger den yngsta skådespelerskan i filmen, Ryan Simpkins, som rakt igenom känns naturlig och bra, en av få normala karaktärer i filmen. Sen gillade jag även Julia Ormond, fast där var karaktären inte lika normal. Det var som om det vore första gången jag såg henne i en film. I själva verket är det Fröken Smillas känsla för snö som jag nog bäst kommer ihåg henne ifrån, men detta är en mycket mer minnesvärd roll. Både Bill Pullman och Julia Ormond har för övrigt varit med i var sin David Lynch-film tidigare - Lost Highway respektive Inland Empire.
Det är definitivt en intressant film som också har manus skrivet av Jennifer Lynch tillsammans med Kent Harper, som också spelar ett av vittnena i filmen. En sak som måste sägas är att det inte är varje dag man ser en kvinnlig regissör göra en sån här film, speciellt med tanke på våldet i den. Men det är helt klart uppfriskande och hon har lärt sig väl av sin far (även om hon verkar ha blivit lite "skadad" av att ha varit med i hans Eraserhead som liten). En sak som är viktig är hur man uppfattar saker och ting. Så antingen gillar man det här eller inte beroende på hur man väljer att tyda allt. En väl berättad historia som får en att uppskatta filmen från början till slut.
3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 6.9
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA/Tyskland
År: 2008
Regi: Jennifer Lynch
I rollerna: Bill Pullman, Julia Ormond, Pell James, Michael Ironside
Handling: Två FBI-agenter jagar ett par sinnessjuka seriemördare. Tre av de tilltänkta offren klarar sig med livet i behåll, men alla har vitt skilda versioner av det som hänt. Vem talar sanning och vem ljuger?
Omdöme: Jennifer Lynch låter sin far David Lynch agera som producent när hon här regisserar sin genombrottsfilm. För även om detta är hennes andra film som regissör, kom hennes regidebut 1993 vilket inte ledde till någon vidare karrirär. Men i och med denna har hennes karriär tagit fart. Det är som om man skulle slå ihop David Lynch och Coen-bröderna i denna skruvade historia. Stundtals vill man klubba ihjäl henne för att vissa karaktärer känns alldeles för skumma och det på så sätt inte kan tas på fullt allvar. Där emellan är det riktigt bra inlevelse, spänning och mystik som gör att man vill ha mer.
Bill Pullman och Julia Ormond spelar två FBI-agenter som kommer till polisstationen i den lilla hålan efter att en serie brutala mord ägt rum i trakten. Tre vittnen skall nu förhöras för att ge sina versioner av vad som hänt. Problemet är bara att det inte är många av de närvarande som är fullt normala. Samtidigt som historierna spelas upp vet man inte vad som pågår. Det är en speciell upplevelse att få se denna sortens blandning där det ena stunden är brutala mord som begås för att det i nästa är barnsliga beteenden bland de vuxna.
Bästa prestationen ger den yngsta skådespelerskan i filmen, Ryan Simpkins, som rakt igenom känns naturlig och bra, en av få normala karaktärer i filmen. Sen gillade jag även Julia Ormond, fast där var karaktären inte lika normal. Det var som om det vore första gången jag såg henne i en film. I själva verket är det Fröken Smillas känsla för snö som jag nog bäst kommer ihåg henne ifrån, men detta är en mycket mer minnesvärd roll. Både Bill Pullman och Julia Ormond har för övrigt varit med i var sin David Lynch-film tidigare - Lost Highway respektive Inland Empire.
Det är definitivt en intressant film som också har manus skrivet av Jennifer Lynch tillsammans med Kent Harper, som också spelar ett av vittnena i filmen. En sak som måste sägas är att det inte är varje dag man ser en kvinnlig regissör göra en sån här film, speciellt med tanke på våldet i den. Men det är helt klart uppfriskande och hon har lärt sig väl av sin far (även om hon verkar ha blivit lite "skadad" av att ha varit med i hans Eraserhead som liten). En sak som är viktig är hur man uppfattar saker och ting. Så antingen gillar man det här eller inte beroende på hur man väljer att tyda allt. En väl berättad historia som får en att uppskatta filmen från början till slut.
3 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
18 - Totalt
Betyg:
IMDb: 6.9
