Titel: Malèna
Genre: Drama/Komedi/Romantik
Land: Italien
År: 2000
Regi: Giuseppe Tornatore
I rollerna: Monica Bellucci, Giuseppe Sulfaro, Luciano Federico, Gilberto Idonea
Handling: En bitterljuv berättelse om Malèna, som väljer att gå sin egen väg och utmana bygemenskapen i den lilla sicilianska staden Castelcuto. Malèna är oerhört vacker och när hennes make rapporteras ha stupat i strid kastar byns män, gamla som unga, lystna blickar efter henne. För den 13-årige Renato, sprängfylld av alla romantiska filmer han sett, blir Malena den sinnliga kärleken personifierad. Han följer henne överallt och blir allt mer besatt av tanken att hon blir hans.
Omdöme: Giuseppe Tornatore, förmodligen den mest hyllade italienska regissören från slutet av 80-talet till början av 2000-talet efter sin Oscarvinnare Cinema Paradiso (1988), har här behandlat Monica Bellucci som en gudinna (Malèna). Hennes kropp, ansikte, hår, ja allt visas med stor kärlek till denna vackra kvinna genom ögonen på en 13-årig pojke vid namn Renato. Renato får upp ögonen för Malèna, som är dotter till skolans professor/lärare, när hans kompisar väntar utanför hennes hus på att hon ska ta sin dagliga tur in till stan. De cyklar efter henne för att få se så mycket som möjligt av henne, men Renato går ett steg längre - han följer henne dag som kväll, och på natten fantiserar han om henne.
Filmen utspelar sig under kriget och Malèna är en ensam, vacker ung kvinna vars make är i Nordafrika och slåss. Hon får pengar skickade av honom, men när han förklaras död slutar pengarna komma och hon måste försörja sig på något sätt. Ryktena om att hon skulle sova runt med olika män sprider sig, men Renato gör allt för att skydda hennes rykte och göra henne till sin (i sina drömmar och fantasier). Det jag måste säga är att filmen verkligen vågar ta ut svängarna och visa en hel del av Renatos sexuella fantasier, utan att gå för långt. Och Monica Bellucci är definitivt rätt kvinna för rollen, och känns väldigt komfortabel med att visa upp sin kropp, från topp till tå.
Filmen har den typiska italienska humorn som båda är rolig och ja, bitterljuv för allt är inte positivt med den. Tycker även att man många gånger går för långt med humorn och i dessa partier (de är ganska många) så lyckas inte musiken fullt ut och blir lite pajasaktig. Musiken står annars Ennio Morricone för (som han blev Oscarnominerad för) och den är absolut som bäst under de mer sorgliga, dramatiska och fantasi-partierna, speciellt huvudmelodin som är väldigt vacker och som passar utmärkt till det genomgående klockrena fotot. Jag får blandade känslor till filmen som å ena sidan lyckas fullt ut med att visa pojkens syn av denna vackra kvinna, å andra sidan hade de kunnat dra ner på humorn och gjort det än mer romantiserat, det var vad som funkade bäst. Dock överraskad över några kraftfulla händelser som inträffar mot slutet som verkligen känns.
3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
4 - Musik
5 - Foto
--------------
19 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.4
