Titel: Dédales / Labyrinth / Intellektets labyrint / Flickan som kastade tärning
Genre: Kriminalare/Mysterium/Thriller
Land: Frankrike/Belgien
År: 2003
Regi: René Manzor
I rollerna: Lambert Wilson, Sylvie Testud, Frédéric Diefenthal, Michel Duchaussoy
Handling: Berättelsen handlar om Claude. Claude som i ett regnigt Paris begår våldsamma mord, styrd av sina tärningskast. Detta är också myten om Minotauros och hans krav på offer översatt till en samtida miljö. En berättelse om den före detta polisen som kopplas in på fallet och som med sin mycket speciella förmåga alltid kan hålla sig hack i häl på förövaren. Detta är även historien om psykologen som gör allt han kan för att förstå hur en ängslig och timid flicka kan begå dessa bestialiska handlingar – och som snubblar rakt in i den invecklade och farliga labyrint som en mänsklig hjärna kan utgöra.
Omdöme: Det här var en film jag inte visste något om på förhand, men som kändes som en dussinthriller från Frankrike. Fransmännen kan göra riktigt bra filmer i genren, men de gör även mycket likt Hollywood som man snabbt glömmer. Frågan var vilken typ av film detta skulle bli. En blandning av de två visade det sig då den inleder mer som en Hollywood-film alternativt en modern TV-serie om seriemördare jagad av person med speciell synsk förmåga.
Historien handlar om Claude (Sylvie Testud) en till utseendet harmlös tjej som mer känns som pojkflicka. Men denna pojkflicka är den mest eftersökta personen av polisen då morden och försvinnandena stiger kraftigt. Vi får följa mordutredningen där Matthias (Frédéric Diefenthal) blir inkallad för att hjälpa till med fallet. Matthias är en specialist inom området och har en förmåga att känna och se vad mördaren gjort. Detta är givetvis till stor hjälp för polisen som på så vis kan få upp ett spår efter mördaren, förutom bildbevis som man får fram. Man hoppar mellan mordutredningen och den psykiatriska utredningen av Claude som utförs av Dr. Brennac (Lambert Wilson) som hjälper sin kollega Karl (Michel Duchaussoy) som behöver ett andra utlåtande.
Det visar sig snart att Claude har personlighetsklyvningar vilket gör att vittnena inte kan vara säkra på om det är en man eller kvinna som utför dåden. Det gör även att Dr. Brennac får ett sjuhelsikes svårt fall som gör att hans personliga problem börjar komma upp till ytan. Ja, det är en hel del som händer så tiden går fort när man ser filmen. Men jag blir aldrig riktigt indragen under filmens gång även om jag är nyfiken på att se det hela utvecklas. När man så får förklaringen och filmen avslutas måste jag säga att man lyckats väldigt bra med säg sista fem minuterna som definitivt höjer filmen.
Jag har svårt för att höja filmer enbart på deras slut, men här faller allt på plats på ett övertygande och smart sätt att jag nästan blir lite imponerad. Lite synd då att resten av filmen inte var snäppet bättre, även om det inte är dåligt. De tre huvudpersonerna spelas också bra där Sylvie Testud som Claude verkligen får spela ut hela sitt register. Där Lambert Wilson som Dr. Brennac gör sitt utan att egentligen behöva prestera något speciellt. Och där Frédéric Diefenthal som Matthias är en exakt kopia av en ung Al Pacino som Serpico (t.o.m. ögonen är ruggigt lika måste sägas).
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 6.4
