Titel: Shinkansen daibakuha / Bullet Train / Helvetesexpressen
Genre: Kriminalare/Thriller
Land: Japan
År: 1975
Regi: Junya Sato
I rollerna: Ken Takakura, Sonny Chiba, Kei Yamamoto, Eiji Go
Handling: Ett par utpressare har placerat ut en bomb på ett expresståg. Går tåget långsammare än 80 km/h detonerar bomben. Ombord tåget befinner sig 1500 människor. I utbyte mot deras liv kräver utpressarna $5.000.000.
Omdöme: Har inte sett så mycket med Sonny Chiba, men det jag sett av honom har varit positivt. Mest känd för den bredare publiken blev han efter att Tarantino haft med honom i Kill Bill vol. 1, men han gjorde sig ett namn hemma i Japan under 70-talet. Men det visar sig tydligt att detta inte är Sonny Chibas film utan snarare Ken Takakuras som spelar huvudskurken. Chiba spelar den harmlöse föraren av expresståget och han får aldrig riktigt komma in i filmen som man både trodde och hade önskat.
Filmen känns annars mycket som ett japanskt svar på den amerikanska katastroffilmen som ju blev stor under 70-talet. Att handlingen utspelar sig kring ett expresståg som inte får komma under 80 km/h är givetvis extra kul, men med tanke på att filmen i sin originallängd är på 2.30 måste man få med mer än spänning ombord ett tåg. Och det lyckas man förvånansvärt bra med. Lite överraskad blev jag att man inte introduceras av de olika karaktärerna innan själva huvudtemat drar igång. För det är man trots allt van vid från de amerikanska katastroffilmerna. Å andra sidan är detta japanskt och inte riktigt en katastroffilm även om känslan av en sådan helt klart finns där.
Det hela känns som en blandning av Pelham 1-2-3 kapat (originalet), Speed (som ju kom tjugo år senare med samma handling) samt den klassiska katastroffilmen. Ken Takakura hanterar rollen som den iskalle utpressaren utmärkt och jag förstår varför han klassas som kanske den bästa japanske skådespelaren i sin generation. Roligt är också att musiken är så där 70-tals funkig som får mig att tänka på Dirty Harry och liknande filmer i genren. Den är inte alltid bra, men har trots allt något som tillför något till filmen. Och trots filmens längd försvinner aldrig intresset och det finns egentligen inga svackor. Det finns annars nedklippta versioner som klippt bort över 30-40 minuter, men det behövs faktiskt inte.
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.0
Genre: Kriminalare/Thriller
Land: Japan
År: 1975
Regi: Junya Sato
I rollerna: Ken Takakura, Sonny Chiba, Kei Yamamoto, Eiji Go
Handling: Ett par utpressare har placerat ut en bomb på ett expresståg. Går tåget långsammare än 80 km/h detonerar bomben. Ombord tåget befinner sig 1500 människor. I utbyte mot deras liv kräver utpressarna $5.000.000.
Omdöme: Har inte sett så mycket med Sonny Chiba, men det jag sett av honom har varit positivt. Mest känd för den bredare publiken blev han efter att Tarantino haft med honom i Kill Bill vol. 1, men han gjorde sig ett namn hemma i Japan under 70-talet. Men det visar sig tydligt att detta inte är Sonny Chibas film utan snarare Ken Takakuras som spelar huvudskurken. Chiba spelar den harmlöse föraren av expresståget och han får aldrig riktigt komma in i filmen som man både trodde och hade önskat.
Filmen känns annars mycket som ett japanskt svar på den amerikanska katastroffilmen som ju blev stor under 70-talet. Att handlingen utspelar sig kring ett expresståg som inte får komma under 80 km/h är givetvis extra kul, men med tanke på att filmen i sin originallängd är på 2.30 måste man få med mer än spänning ombord ett tåg. Och det lyckas man förvånansvärt bra med. Lite överraskad blev jag att man inte introduceras av de olika karaktärerna innan själva huvudtemat drar igång. För det är man trots allt van vid från de amerikanska katastroffilmerna. Å andra sidan är detta japanskt och inte riktigt en katastroffilm även om känslan av en sådan helt klart finns där.
Det hela känns som en blandning av Pelham 1-2-3 kapat (originalet), Speed (som ju kom tjugo år senare med samma handling) samt den klassiska katastroffilmen. Ken Takakura hanterar rollen som den iskalle utpressaren utmärkt och jag förstår varför han klassas som kanske den bästa japanske skådespelaren i sin generation. Roligt är också att musiken är så där 70-tals funkig som får mig att tänka på Dirty Harry och liknande filmer i genren. Den är inte alltid bra, men har trots allt något som tillför något till filmen. Och trots filmens längd försvinner aldrig intresset och det finns egentligen inga svackor. Det finns annars nedklippta versioner som klippt bort över 30-40 minuter, men det behövs faktiskt inte.
3 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
16 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.0
