Titel: Braveheart
Genre: Drama/Action/Krig/Romantik
Land: USA
År: 1995
Regi: Mel Gibson
I rollerna: Mel Gibson, Sophie Marceau, Patrick McGoohan, Brendan Gleeson
Handling: Skottland, slutet av 1200-talet. Som ung tvingas William Wallace lämna sitt hemland Skottland efter att hans far blivit dödad och följa med sin farbror Argyle. När han flera år senare återvänder till sitt hemland har den grymme, brittiske kungen Edward I, även kallad "Longshanks", styrt Skottland med järnhand. När William Wallace får anledning att hämnas sin älskade, leder han sina landsmän i revolt mot den brittiske kungen som styr över Skottland för att göra landet fritt.
Omdöme: Säga vad man vill om Mel Gibson, men här har han skapat en episk film värd namnet. Det är en film gjord med mycket hjärta och man märker att han lagt ner hela sin själ i filmen, framförallt som regissör, men även som skådespelare. Det är tveklöst en riktigt bra film från allra första början rakt igenom till slutet. William Wallace (Mel Gibson) var en verklig person och en av Skottlands största hjältar som kämpade för att göra landet fritt från brittiskt styre.
Filmens inledande halvtimme är oerhört vackert och Catherine McCormack, som kvinnan som William Wallace förälskar sig i, passar utomordentligt. Hon är både vacker och har något i blicken som gör att jag tror på det jag ser. Något som förhöjer den otroligt vackra inledningen är musiken av James Horner som är sagolik gång på gång genom hela filmen, men främst under de vackra delarna som just inledningen. Den ger mig rysningar vid flera tillfällen och höjer definitivt stämningen och känslan om och om igen.
Att filmen sedan blir minst sagt brutal och i detalj visar de stora slagen ger filmen den tyngd som krävs för att det här ska bli till en klassiker. Det är sällan en film av den här kalibern lyckas bibehålla spänningen, tempot och intresset så som den gör här. Lägg därtill ett flertal intressanta karaktärer som spelas utomordentligt väl i de allra flesta fall så har man en i princip komplett film. Ta t.ex. rollen som Edward I "Longshanks" som inte kunde spelats bättre än vad Patrick McGoohan gör. Han är dominant och elak, även mot sin son, och känns helt rätt i allt han gör. Söta Sophie Marceau tar över rollen som filmens centrala kvinna under andra halvan och gör det bra även hon.
Men filmens storhet ligger i regin av Mel Gibson som aldrig släpper taget och hela tiden känns inspirerande. Han vann välförtjänt Oscarn för bästa film och regi och det är så här en storfilm av det här slaget ska göras. Många gånger tappar filmerna fokus och har sega partier, karaktärer som inte passar in eller kända skådespelare som är med för deras namn och inte för att de passar i sina roller. Att scenografin många gånger gör att man nästan tappar andan är inte heller helt fel, men jag kan inte låta bli att tycka att det är den sagolika musiken som gör det mesta. Helt ofattbart bara att den inte belönades med en Oscar...
4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
5 - Musik
4 - Foto
--------------
22 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.4
Genre: Drama/Action/Krig/Romantik
Land: USA
År: 1995
Regi: Mel Gibson
I rollerna: Mel Gibson, Sophie Marceau, Patrick McGoohan, Brendan Gleeson
Handling: Skottland, slutet av 1200-talet. Som ung tvingas William Wallace lämna sitt hemland Skottland efter att hans far blivit dödad och följa med sin farbror Argyle. När han flera år senare återvänder till sitt hemland har den grymme, brittiske kungen Edward I, även kallad "Longshanks", styrt Skottland med järnhand. När William Wallace får anledning att hämnas sin älskade, leder han sina landsmän i revolt mot den brittiske kungen som styr över Skottland för att göra landet fritt.
Omdöme: Säga vad man vill om Mel Gibson, men här har han skapat en episk film värd namnet. Det är en film gjord med mycket hjärta och man märker att han lagt ner hela sin själ i filmen, framförallt som regissör, men även som skådespelare. Det är tveklöst en riktigt bra film från allra första början rakt igenom till slutet. William Wallace (Mel Gibson) var en verklig person och en av Skottlands största hjältar som kämpade för att göra landet fritt från brittiskt styre.
Filmens inledande halvtimme är oerhört vackert och Catherine McCormack, som kvinnan som William Wallace förälskar sig i, passar utomordentligt. Hon är både vacker och har något i blicken som gör att jag tror på det jag ser. Något som förhöjer den otroligt vackra inledningen är musiken av James Horner som är sagolik gång på gång genom hela filmen, men främst under de vackra delarna som just inledningen. Den ger mig rysningar vid flera tillfällen och höjer definitivt stämningen och känslan om och om igen.
Att filmen sedan blir minst sagt brutal och i detalj visar de stora slagen ger filmen den tyngd som krävs för att det här ska bli till en klassiker. Det är sällan en film av den här kalibern lyckas bibehålla spänningen, tempot och intresset så som den gör här. Lägg därtill ett flertal intressanta karaktärer som spelas utomordentligt väl i de allra flesta fall så har man en i princip komplett film. Ta t.ex. rollen som Edward I "Longshanks" som inte kunde spelats bättre än vad Patrick McGoohan gör. Han är dominant och elak, även mot sin son, och känns helt rätt i allt han gör. Söta Sophie Marceau tar över rollen som filmens centrala kvinna under andra halvan och gör det bra även hon.
Men filmens storhet ligger i regin av Mel Gibson som aldrig släpper taget och hela tiden känns inspirerande. Han vann välförtjänt Oscarn för bästa film och regi och det är så här en storfilm av det här slaget ska göras. Många gånger tappar filmerna fokus och har sega partier, karaktärer som inte passar in eller kända skådespelare som är med för deras namn och inte för att de passar i sina roller. Att scenografin många gånger gör att man nästan tappar andan är inte heller helt fel, men jag kan inte låta bli att tycka att det är den sagolika musiken som gör det mesta. Helt ofattbart bara att den inte belönades med en Oscar...
4 - Skådespelare
4 - Handling
5 - Känsla
5 - Musik
4 - Foto
--------------
22 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.4
