Titel: Things We Lost in the Fire
Genre: Drama
Land: USA/Storbritannien
År: 2007
Regi: Susanne Bier
I rollerna: Halle Berry, Benicio Del Toro, David Duchovny, Alison Lohman
Handling: Audrey förlorar sin man och står plötsligt ensam med två barn. I sin förtvivlan vänder hon sig till makens barndomsvän, Jerry, som oväntat tackar ja till Audreys vädjan om stöd och flyttar in hos henne och barnen. Men det är två trasiga själar som möts, och deras sköra vänskap sätts hela tiden på prov, ändå försöker de tillsammans hitta en väg att gå vidare.
Omdöme: Jag hade bara hört gott om den här filmen, bl.a. att den skulle vara tung. Och det är den helt klart. Det är inte en typisk Hollywood-snyftare där man känner att allt kommer ordna sig och falla på plats mot slutet. Istället sätts ens känslor på prov om och om igen och just när man tror att Audrey (Halle Berry) och Jerry (Benicio Del Toro) ska hitta varann så faller det ihop. Jag gillar att man slänger in sekvenser där man får se familjen innan Brian (David Duchovny) dog. Hade man endast fått se det i början och allt utspelats i kronologisk ordning hade man nog tappat lite av kraften.
När man tar två Oscarsvinnande skådespelare i Halle Berry och Benicio Del Toro och ger dem ett så pass starkt material att jobba med kan det inte bli annat än imponerande. Det är med största sannolikhet så att om de båda inte hade varsin Oscar innan detta så hade de definitivt fått (åtminstone) varsin nominering. Det är trots allt fel att inte belöna dem för sitt otroliga arbete i den här filmen. Likaså måste man ge en eloge till regissören Susanne Bier som jag inte hade sett något av innan, men som visar att hon klarar av att göra Hollywood-film utan att göra en typisk sådan.
Tankarna går under filmens gång till ett annat starkt drama i The House of Sand and Fog där man har ett starkt och gripande drama med utmärkta skådespelare och ett kraftfullt berättande. Den är snäppet bättre överlag tycker jag, men det är mycket att gilla här också. En stor del i den tunga stämningen (men ändå inte hopplös) är den vackra musiken komponerad av Oscarsvinnande Gustavo Santaolalla som påminner en del om hans trollbindande musik i Babel. Det finns egentligen inte mycket att klaga på, kanske då att det tog ett tag innan jag verkligen började känna något på allvar.
5 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.3
Genre: Drama
Land: USA/Storbritannien
År: 2007
Regi: Susanne Bier
I rollerna: Halle Berry, Benicio Del Toro, David Duchovny, Alison Lohman
Handling: Audrey förlorar sin man och står plötsligt ensam med två barn. I sin förtvivlan vänder hon sig till makens barndomsvän, Jerry, som oväntat tackar ja till Audreys vädjan om stöd och flyttar in hos henne och barnen. Men det är två trasiga själar som möts, och deras sköra vänskap sätts hela tiden på prov, ändå försöker de tillsammans hitta en väg att gå vidare.
Omdöme: Jag hade bara hört gott om den här filmen, bl.a. att den skulle vara tung. Och det är den helt klart. Det är inte en typisk Hollywood-snyftare där man känner att allt kommer ordna sig och falla på plats mot slutet. Istället sätts ens känslor på prov om och om igen och just när man tror att Audrey (Halle Berry) och Jerry (Benicio Del Toro) ska hitta varann så faller det ihop. Jag gillar att man slänger in sekvenser där man får se familjen innan Brian (David Duchovny) dog. Hade man endast fått se det i början och allt utspelats i kronologisk ordning hade man nog tappat lite av kraften.
När man tar två Oscarsvinnande skådespelare i Halle Berry och Benicio Del Toro och ger dem ett så pass starkt material att jobba med kan det inte bli annat än imponerande. Det är med största sannolikhet så att om de båda inte hade varsin Oscar innan detta så hade de definitivt fått (åtminstone) varsin nominering. Det är trots allt fel att inte belöna dem för sitt otroliga arbete i den här filmen. Likaså måste man ge en eloge till regissören Susanne Bier som jag inte hade sett något av innan, men som visar att hon klarar av att göra Hollywood-film utan att göra en typisk sådan.
Tankarna går under filmens gång till ett annat starkt drama i The House of Sand and Fog där man har ett starkt och gripande drama med utmärkta skådespelare och ett kraftfullt berättande. Den är snäppet bättre överlag tycker jag, men det är mycket att gilla här också. En stor del i den tunga stämningen (men ändå inte hopplös) är den vackra musiken komponerad av Oscarsvinnande Gustavo Santaolalla som påminner en del om hans trollbindande musik i Babel. Det finns egentligen inte mycket att klaga på, kanske då att det tog ett tag innan jag verkligen började känna något på allvar.
5 - Skådespelare
3 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
19 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.3
