Titel: Pulp Fiction
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1994
Regi: Quentin Tarantino
I rollerna: John Travolta, Samuel L. Jackson, Uma Thurman, Bruce Willis, Harvey Keitel
Handling: Torpederna Vincent och Jules utför ett uppdrag åt sin chef, samtidigt som boxaren Butch ställer upp i en fixad match, samtidigt som...
Omdöme: Det är inte helt lätt att förklara handlingen i den här filmen då det är många karaktärer och historier som man hoppar mellan, och tidsmässigt. Quentin Tarantinos andra film är ett hyllat mästerverk och som på sätt och vis vände upp och ner på 90-talets filmindustri med sin berättarteknik och sina ordinära, men ack så ovanliga karaktärer. I varje historia som berättas känns det som man följer huvudpersonerna i historien. Så hoppar man till nästa historia så känns det likadant, och nästa, och nästa...
Många gånger använder man kända ansikten i mindre roller utan att ge karaktärerna en själ, men det är precis vad de har här. Christopher Walken får vara med i en scen som man inte glömmer i första taget och han känns helt rätt i rollen och behöver inte vara med mer än så. En sån som John Travolta, vars karriär inte var på väg någonstans, får en perfekt karaktär att spela och fungerar klockrent filmen igenom. Uma Thurman är även hon magnifik när hon spelar mot just John Travolta under kanske min favoritdel i filmen.
Dialogerna är inte bara sköna och coola utan även naturliga så skådespelarna känner sig bekväma. Det är sällan man ser en film som lyckas behålla balansen från början till slut med hela paketet. Musiken är vald med omsorg och även om den inte behöver lyfta scenerna så tillför den exakt vad som krävs för att man ska njuta till fullo av vad man får se. I princip varje scen är oförglömlig och det är ett underbart flyt i filmen. Det blir aldrig förvirrande med vare sig de tidsmässiga hoppen eller hoppen mellan historierna och det är också en styrka.
Men vad som för mig gör att filmen är det lilla extra är den mysiga känslan man fått till med miljöerna, karaktärerna, musiken, dialogen, ja hela köret. Man märker vilken enorm kärlek till film QT har och hans känsla för detaljer är makalös. Att han själv är med i en biroll är kanske inte det bästa beslutet då han aldrig varit någon bra skådespelare, men det kan man leva med då Harvey Keitel dyker upp under just dessa scener. Man känner även hur genomarbetat manuset och karaktärerna är när man känner att det skulle kunna göras minst en till film med de bakgrundshistorier man får en inblick i hos de olika karaktärerna. Tveklöst en tidlös klassiker.
5 - Skådespelare
5 - Handling
5 - Känsla
5 - Musik
4 - Foto
--------------
24 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.9
Genre: Kriminaldrama/Thriller
Land: USA
År: 1994
Regi: Quentin Tarantino
I rollerna: John Travolta, Samuel L. Jackson, Uma Thurman, Bruce Willis, Harvey Keitel
Handling: Torpederna Vincent och Jules utför ett uppdrag åt sin chef, samtidigt som boxaren Butch ställer upp i en fixad match, samtidigt som...
Omdöme: Det är inte helt lätt att förklara handlingen i den här filmen då det är många karaktärer och historier som man hoppar mellan, och tidsmässigt. Quentin Tarantinos andra film är ett hyllat mästerverk och som på sätt och vis vände upp och ner på 90-talets filmindustri med sin berättarteknik och sina ordinära, men ack så ovanliga karaktärer. I varje historia som berättas känns det som man följer huvudpersonerna i historien. Så hoppar man till nästa historia så känns det likadant, och nästa, och nästa...
Många gånger använder man kända ansikten i mindre roller utan att ge karaktärerna en själ, men det är precis vad de har här. Christopher Walken får vara med i en scen som man inte glömmer i första taget och han känns helt rätt i rollen och behöver inte vara med mer än så. En sån som John Travolta, vars karriär inte var på väg någonstans, får en perfekt karaktär att spela och fungerar klockrent filmen igenom. Uma Thurman är även hon magnifik när hon spelar mot just John Travolta under kanske min favoritdel i filmen.
Dialogerna är inte bara sköna och coola utan även naturliga så skådespelarna känner sig bekväma. Det är sällan man ser en film som lyckas behålla balansen från början till slut med hela paketet. Musiken är vald med omsorg och även om den inte behöver lyfta scenerna så tillför den exakt vad som krävs för att man ska njuta till fullo av vad man får se. I princip varje scen är oförglömlig och det är ett underbart flyt i filmen. Det blir aldrig förvirrande med vare sig de tidsmässiga hoppen eller hoppen mellan historierna och det är också en styrka.
Men vad som för mig gör att filmen är det lilla extra är den mysiga känslan man fått till med miljöerna, karaktärerna, musiken, dialogen, ja hela köret. Man märker vilken enorm kärlek till film QT har och hans känsla för detaljer är makalös. Att han själv är med i en biroll är kanske inte det bästa beslutet då han aldrig varit någon bra skådespelare, men det kan man leva med då Harvey Keitel dyker upp under just dessa scener. Man känner även hur genomarbetat manuset och karaktärerna är när man känner att det skulle kunna göras minst en till film med de bakgrundshistorier man får en inblick i hos de olika karaktärerna. Tveklöst en tidlös klassiker.
5 - Skådespelare
5 - Handling
5 - Känsla
5 - Musik
4 - Foto
--------------
24 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.9
