Titel: Pandorum
Genre: Sci-Fi/Rysare/Thriller/Mysterium
Land: USA/Tyskland
År: 2009
Regi: Christian Alvart
I rollerna: Ben Foster, Dennis Quaid, Antje Traue, Cung Le
Handling: Två astronauter vaknar till liv ombord på en enorm rymdfärja. Det är kolsvart, de är desorienterade, och det enda ljud som hörs är ett gnisslande från rymdfärjans inre. Astronauterna minns ingenting, vilka är de och vilket är deras uppdrag? Den enda vägen ut är genom en trång och mörk passage. När Bower kryper in i passagen inser han att de inte är ensamma ombord. Sakta avslöjas farkostens skrämmande och dödliga hemligheter.
Omdöme: Den tyske regissören Christian Alvart gjorde 2005 den högst potenta thrillern Antikörper och fick efter det göra denna Hollywood-produktion som utspelar sig c:a 170 år in i framtiden. Jorden är överbefolkad och då man hittat en ny planet som är väldigt lik Jorden skickar man en enormt stor rymdfärja med besättning och en last - människor - för att börja om. Men när två ur besättningen, Bower (Ben Foster) och Payton (Dennis Quaid), vaknar upp ur sin hypersömn märker de att allt inte står rätt till.
En av dem utforskar rymdfärjan och inser att de inte är ensamma ombord och att sanningen är mycket mörkare än de kunnat ana. Även om det är en relativt stämningsfull sci-fi så hade jag önskat mig något annorlunda. Det känns tyvärr som man sett detta tidigare och även om den inte hamnar i de stora fällorna så är mitt intresse inte särskilt stort för vad som händer. En av anledningarna är att det känns lite upprepande och miljöerna är för det mesta de samma.
Jag hade önskat en lite annorlunda approach där grundkonceptet hade kunnat bevaras med att man hittat en ny planet lik Jorden och att en rymdfarkost skickas för att starta om. Men jag hade velat se livet på Jorden si så där 150 år framåt i tiden och sen hela resan istället för att hoppa in mitt i och inte riktigt känna av problemet. Det blir också för mycket action och för högt tempo för att jag ska känna att det är min typ av film. Jag gillar mer när spänningen och stämningen byggs upp istället för att det gång på gång ska vara action.
Jag kan inte heller komma över varelserna ombord som förvisso inte är fult gjorda, men som jag gärna varit utan. Det är en sak om det är en alien, men när de är hur många som helst blir det tyvärr bara upprepande när de dyker upp om och om igen trots att människorna lyckas döda dem här och där. Att man lämnar många frågor obesvarade är inte bara positivt då det på sina håll känns som man missat att förklara detaljer som man behöver veta. Allt som allt en ganska så medioker film som kunde varit mycket bättre, men trots allt har en del intressanta aspekter värda att se.
3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.1
Genre: Sci-Fi/Rysare/Thriller/Mysterium
Land: USA/Tyskland
År: 2009
Regi: Christian Alvart
I rollerna: Ben Foster, Dennis Quaid, Antje Traue, Cung Le
Handling: Två astronauter vaknar till liv ombord på en enorm rymdfärja. Det är kolsvart, de är desorienterade, och det enda ljud som hörs är ett gnisslande från rymdfärjans inre. Astronauterna minns ingenting, vilka är de och vilket är deras uppdrag? Den enda vägen ut är genom en trång och mörk passage. När Bower kryper in i passagen inser han att de inte är ensamma ombord. Sakta avslöjas farkostens skrämmande och dödliga hemligheter.
Omdöme: Den tyske regissören Christian Alvart gjorde 2005 den högst potenta thrillern Antikörper och fick efter det göra denna Hollywood-produktion som utspelar sig c:a 170 år in i framtiden. Jorden är överbefolkad och då man hittat en ny planet som är väldigt lik Jorden skickar man en enormt stor rymdfärja med besättning och en last - människor - för att börja om. Men när två ur besättningen, Bower (Ben Foster) och Payton (Dennis Quaid), vaknar upp ur sin hypersömn märker de att allt inte står rätt till.
En av dem utforskar rymdfärjan och inser att de inte är ensamma ombord och att sanningen är mycket mörkare än de kunnat ana. Även om det är en relativt stämningsfull sci-fi så hade jag önskat mig något annorlunda. Det känns tyvärr som man sett detta tidigare och även om den inte hamnar i de stora fällorna så är mitt intresse inte särskilt stort för vad som händer. En av anledningarna är att det känns lite upprepande och miljöerna är för det mesta de samma.
Jag hade önskat en lite annorlunda approach där grundkonceptet hade kunnat bevaras med att man hittat en ny planet lik Jorden och att en rymdfarkost skickas för att starta om. Men jag hade velat se livet på Jorden si så där 150 år framåt i tiden och sen hela resan istället för att hoppa in mitt i och inte riktigt känna av problemet. Det blir också för mycket action och för högt tempo för att jag ska känna att det är min typ av film. Jag gillar mer när spänningen och stämningen byggs upp istället för att det gång på gång ska vara action.
Jag kan inte heller komma över varelserna ombord som förvisso inte är fult gjorda, men som jag gärna varit utan. Det är en sak om det är en alien, men när de är hur många som helst blir det tyvärr bara upprepande när de dyker upp om och om igen trots att människorna lyckas döda dem här och där. Att man lämnar många frågor obesvarade är inte bara positivt då det på sina håll känns som man missat att förklara detaljer som man behöver veta. Allt som allt en ganska så medioker film som kunde varit mycket bättre, men trots allt har en del intressanta aspekter värda att se.
3 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.1
