Wednesday, December 2, 2009

Das weiße Band



Titel: Das weiße Band / The White Ribbon / Det vita bandet
Genre: Drama/Mysterium
Land: Tyskland/Österrike/Frankrike/Italien
År: 2009
Regi: Michael Haneke
I rollerna: Christian Friedel, Leonie Benesch, Ulrich Tukur, Susanne Lothar

Handling: Märkliga händelser stör det lugna livet i en tysk by vid tiden innan första världskriget. Händelserna verkar ha en koppling till byns skola och en lärare observerar och undersöker det som inträffar och snart är han något på spåret.

Omdöme: Michael Haneke har en egen konstnärlig stil där han ofta låter kameran observera under en längre tid istället för att jobba med snabba klipp och kameraåkningar/rörelser. Och precis så tar han sig an sitt "mästerverk" som det kallats. De långa tagningarna är påtagliga utan att bli jobbiga och filmens längd känns lagom trots en speltid på en bit över två timmar. Ett elegant svartvitt foto bjuds man på och det är fläckfritt, men enda gången jag känner något extra för fotot är vid mellanpartierna som snyggt visar landsbygden. Men jag vill gärna ha en rörelse i kameran, ett svepande foto som får mig att leva mig in i det jag ser och liksom följa med. Nu känner jag mig endast som en som iakttar och det är lite synd.



Man har även (medvetet) valt skådespelare som inte direkt har utseendet med sig för att passa in i tidigt 1900-tal, vilket är helt rätt. Det ska inte vara en massa snyggingar och kändisar, även om några kända namn dyker upp i Ulrich Tukur och Susanne Lothar, men de passar också in. Man har även en hel del barnskådespelare och till en början känns det lite tveksamt om det kommer funka, men allt eftersom filmen håller på tänker jag mindre på att det faktiskt är barnskådespelare vilket tyder på att det fungerar bra. Som vanligt i Haneke-filmer tas en del dystra ämnen upp och många karaktärer får vara med och leka.



Och på tal om karaktärer så är det genomgående näst intill bara osympatiska karaktärer i filmen. Två av de mer sympatiska är läraren och Eva vars förhållande också är filmens ljuspunkt vad gäller lite positiv anda. Deras förhållande är vad som ger filmen hopp och kanske det parti jag gillar mest. Filmen blir även råare och mörkare under filmens avslutande tredjedel vilket ökar spänningen. Men då det saknas musik skapas inte någon egentlig spänning och stämningen kunde också varit bättre. Om det är rätt att inte ha någon musik eller inte låter jag vara osagt. Jag hade nog personligen trots allt föredragit lite stämningsfull musik, men med Hanekes stil funkar det ändå utan.



Filmen är lite för nedtonad för att jag ska gilla det här mer. Det är ett nedtonat och mörkt drama, men jag finner det aldrig gripande som jag tycker det fanns potential till att bli. Kanske är det avsaknaden av några fler sympatiska karaktärer eller så är det en kombination av att man inte alltid får se själva händelserna utan främst efterspelet och som tidigare nämnts avsaknaden av musik som gör att man tappar den stämning och spänning man annars lätt hade kunnat skapa. Tiden just innan första världskriget bryter ut har man dock lyckats fånga väl och ett gott hantverk är det, men för mig var det inte någon stor upplevelse. Kanske att den växer på mig allt eftersom.



4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
2 - Musik
3 - Foto
--------------
15 - Totalt

Betyg:
IMDb: 8.2
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Total Pageviews

Get Paid To Promote, Get Paid To Popup, Get Paid Display Banner