Titel: Akmareul boattda / I Saw the Devil
Genre: Thriller/Kriminalare
Land: Sydkorea
År: 2010
Regi: Kim Ji-woon
I rollerna: Choi Min-sik, Lee Byung-hun, Kim In-seo, Oh San-ha
Handling: När en seriemördare dödar en hemlig agents flickvän, tillika en pensionerad polischefs dotter, slår hans egen ondska tillbaka mot honom. Jägaren blir jaktbyte i en sadistisk katt-och-råttalek.
Omdöme: Kim Ji-woon gjorde 2005 A Bittersweet Life, en av de bättre koreanska filmerna, och har här fortsatt samarbetet med Lee Byung-hun samtidigt som man lagt till en av koreas allra främst i Choi Min-sik. De två spelar mot varandra där Lee Byung-hun är en hemlig agent vars fästmö blir brutalt mördad av seriemördaren och psykopaten spelad av Choi Min-sik. Efter att pappan, f.d. polischef, till tjejen som blivit mördad gett den hemlige agenten namnen på de fyra huvudmisstänkta, tar agenten ledigt från jobbet för att hitta den skyldige och ge honom ett helvete.
Det eleganta och klockrena fotot från koreanska filmer när de är som bäst syns givetvis här och det är en fröjd att se kameraarbetet filmen igenom som bjuder på vinklar, åkningar och andra lösningar som är en ren njutning. Filmen, som är på nästan två och en halv timme, lyckas engagera under hela speltiden och bjuder även på ett par vändningar. Filmen fick under sina två första försök inte ens 18-års gräns i Sydkorea, vilket betyder att den inte fick släppas på vanliga biografer eller i videobutiker. Men efter att man klippt om ett par brutala scener fick den till slut 18-års gräns.
Men trots detta är det är riktigt brutal film som visar det grova våldet på ett väldigt visuellt sätt. Att någon blir slagen med hammare eller järnrör upprepade gånger i huvudet är vardagsmat. Man är ju faktiskt van vid det från koreanska filmer så man blir inte direkt överraskad även om det görs rejält. Personligen tycker jag det nog trots allt blir lite för många slag och för många scener där det brutala våldet nästan glorifieras. Jag har inget emot det egentligen, så länge det tillför något. Gillar dock främst att bli överraskad och det blir man inte direkt när man får se det upprepade gånger.
Choi Min-sik har spelat riktigt bra tidigare, inte minst i Oldboy (2003), men jag måste nog säga att detta är min favoritprestation av honom. Han känns så bekväm och autentisk i rollen att man nästan blir rädd för honom på riktigt. Samtidigt som han har det där brutala har han en psykopatisk egenskap som gör att han även får en att skratta och verkligen inse hur sjuk hans karaktär är, och det är bra skådespeleri. Musiken var, förutom ett parti i början och mot slutet, även det mycket bra och tillfredställande. Hämnd tas till en ny nivå i och med denna film och även om den inte tillhör mina favoriter från Sydkorea så är den på den övre halvan tack vare sitt skickliga hantverk.
5 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
21 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.0
