Titel: Biutiful
Genre: Drama
Land: Mexiko/Spanien
År: 2010
Regi: Alejandro González Iñárritu
I rollerna: Javier Bardem, Maricel Álvarez, Diaryatou Daff, Luo Jin
Handling: Uxbal, en förmedlare av svart arbetskraft i Barcelonas skuggsida, tvingas skärskåda sin livssyn när döden står vid dörren.
Omdöme: Frågan var om Alejandro González Iñárritu kunde fortsätta gripa tag i tittarna som han bl.a. gjorde med Babel (2006). Här har han tagit hjälp av Javier Bardem som får bära det tunga lasset att axla den stora huvudrollen filmen igenom. Detta är olikt regissörens tidigare tre filmer som alla handlade om flera karaktärers öden och hur de på något sätt är sammanlänkade. Här är det en karaktär historien kretsar kring och detta skifte har gått smärtfritt.
Javier Bardem spelar Uxbal som försöker vara en god förebild åt sina två barn och lära dem rätt och fel. Men han lever själv på gränsen då han är en slags förmedlare eller mellanhand av svart arbetskraft, främst afrikaner och asiater. Denna värld är dock inget han tar hem till sina barn. Hans ex-fru försöker vinna tillbaka honom och barnen efter det att hon gått igenom svåra tider med psykiska problem. När så Uxbal inser att han är svårt sjuk vill han säkerställa att hans barn kommer ha en ljus framtid.
Det är ett starkt och gripande drama, speciellt med tanke på vad Uxbal får gå igenom. Det är smärtsamt att se och Javier Bardem visar dessa känslor på ett föredömligt sätt. Men det är en annan typ av scen som får mig att verkligen se det stora i honom och det är under ett gräl med sin ex-fru där han blir nästan sjukt realistisk i sin ton och sitt sätt. Filmen går annars många gånger på lite tomgång, utan att man tappar intresset. Men det är några scener som slår till med full kraft som gör att detta höjer sig över mängden.
Något jag tycker man kunde fått till bättre var bilderna av Barcelona där filmen utspelas. Kanske ville man inte ge filmen en allt för snygg look då ämnet är mörkt och grått, men jag hade gärna sett ett trevligare Barcelona som jag vet finns. Musiken, av Oscarsvinnande Gustavo Santaolalla är klart bra, men når inte riktigt upp i Babel-klass (tänker på det magiska gitarrsolot i den). Låtarna som används på nattklubben kunde också varit bättre. Det finns inte mycket ljus i form av positivitet i den här filmen, men någonstans där i slutet anar man ändå att Uxbal får som han vill.
5 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
20 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.0
