Titel: Requiem for a Dream
Genre: Drama
Land: USA
År: 2000
Regi: Darren Aronofsky
I rollerna: Ellen Burstyn, Jared Leto, Jennifer Connelly, Marlon Wayans
Handling: Sara är änka och lever ett trist och innehållslöst liv tills hon plötsligt får möjligheten att vara med på TV. För att bli snygg och smal när hon får sina 15 minuter i rampljuset luras hon till en livsfarlig pillerdiet. Under tiden börjar sonen Harry och hans nya flickvän Marion sakta öppna sig för varandra. Ofta ligger de alldeles stilla på Marions golv medan de väver fantastiska drömmar kring sin ljusa framtid, som börjar med att de tillsammans med vännen Tyrone startar en karriär som knarkhandlare. Fast i sina missbruk försöker Sara, Harry, Marion och Tyrone övertyga sig själva om att de många bakslagen bara är en tillfällig svacka.
Omdöme: Requiem for a Dream väcker känslor vare sig man ser filmen för första gången eller inte. Inledningsvis känns filmen ganska så indie och lite lågbudget. De fyra huvudkaraktärerna måste byggas upp innan man kan känna något för dem och för att få filmen att komma någon vart. Och det är något regissören Darren Aronofsky verkligen lyckas med. Änkan Sara spelas av Ellen Burstyn som Oscarnominerades för sin prestation och är en minst sagt kapabel skådespelerska med flertalet nomineringar (och vinst). Hennes förvandling är kanske mest påtaglig då hon inte är beroende när filmen börjar som de tre övriga är.
Hennes son Harry spelas av Jared Leto som tillsammans med sin vän Tyrone (Marlon Wayans) har stora planer för sig själva som knarklangare. Samtidigt har Marion (Jennifer Connelly) en stor del i Harrys liv då hon är hans flickvän och också blir beroende av drogerna under tiden de är tillsammans. Beroendet blir givetvis allt starkare hos samtliga inblandade och frågan är inte om de kommer falla, men istället hur tungt. Efter en lite trevande inledning höjs tempot och temperaturen allt mer och berättar en väldigt mörk historia som definitivt avskräcker från allt som har med droger att göra.
Samtliga fyra prestationer är av högsta klass och filmen får en verkligen att känna, vilket är dess främsta mål. För även om filmen lyckas med vad den vill så kan jag tycka att handlingen inte är så pass bra att det blir en favoritfilm, snarare tvärtom. Det är en jobbig film att se som man inte direkt längtar efter att se om samtidigt som den alltså väcker så pass starka känslor och lyckas accelerera vid rätt tillfälle för att fånga tittaren helt och hållet. Clint Mansell står för musiken som även den fångar stressen och den mörka atmosfären i filmen. Likaså gillar jag flertalet bildlösningar som man bjuds på, speciellt med kameran som är fastmonterad på Connelly som skapar en intensitet och intimitet.
5 - Skådespelare
3 - Handling
5 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
21 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.5
