Titel: Amadeus: The Director's Cut
Genre: Drama/Musik
Land: USA
År: 1984
Regi: Milos Forman
I rollerna: F. Murray Abraham, Tom Hulce, Elizabeth Berridge, Jeffrey Jones
Handling: Hovkompositören Antonio Salieri är galen av avundsjuka efter att ha upptäckt att den musikaliska gåva han så hett eftertraktar för sig själv, har blivit förärad den okontrollerbara Mozart. Han bestämmer sig för att med alla tillgängliga medel förgöra Mozart, samtidigt som han ser ett geni i arbete.
Omdöme: Hela historien om Wolfgang Amadeus Mozart (Tom Hulce) berättas av Antonio Salieri (F. Murray Abraham), hovkompositör åt österrikiske kung Jozef II (Jeffrey Jones). I det musikaliska Wien (främst inspelat i Prag då det mesta från den tiden var bevarat där) blir Mozart och Salieri konkurrenter och vänner. Eller rättare sagt, Salieri ser Mozart som sin konkurrent medan Mozart ser Salieri som sin vän. Under historiens gång får vi följa Mozarts uppgång och fall.
Under filmens första två tredjedelar är det främst Mozarts uppgång vi får följa. Denna del är hela tiden i rörelse och under konstant utveckling där F. Murray Abraham har huvudrollen. Salieri arbetar direkt för kung Jozef II och en av mina favoritkaraktärer i filmen är helt klart denna kung som porträtteras fint av Jeffrey Jones. Hans scener har humor och värme, utan att för den delen kännas utanför resten av filmen som har en ganska lättsam ton även om det är dramatiskt.
Musiken under denna del är bra och livlig, liksom fotot som är ljust och glatt på något sätt. Det känns aldrig tråkigt eller utdraget och flytet i berättandet finns hela tiden där. Men när filmen får sin vändning i och med Mozarts fall, blir även filmen lidande under den sista tredjedelen. Då filmen är på nästan tre timmar innebär det den sista timmen. Mozart håller sig instängd allt mer, fotot blir mörkare och den där gnistan som fanns tidigare i filmen saknas. För egen del tappar filmen med det här och står och stampar alldeles för mycket.
Intressant att veta är att man endast använde naturligt ljus när man filmade vilket fick mig att tänka lite på Barry Lyndon (1975) som filmades på ett liknande sätt. Filmen kom att ta hem åtta Oscars och även när man ser den idag står den sig bra. Inte en personlig favorit, men genomgående välgjord på alla sätt och vis. Hade gärna sett den kortas ner under den avslutande delen för att ge filmen en bättre helhet, men en klassiker kommer det att förbli.
4 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
4 - Foto
--------------
20 - Totalt
Betyg:
IMDb: 8.4
Trailer - Amadeus
