Titel: The Man Who Wasn't There
Genre: Drama/Kriminalare
Land: USA/Storbritannien
År: 2001
Regi: Joel & Ethan Coen
I rollerna: Billy Bob Thornton, Frances McDormand, James Gandolfini, Scarlett Johansson, Tony Shalhoub
Handling: Coen-bröderna blickar tillbaka till 40-talets film noir i berättelsen om den tystlåtne frisören Ed Crane som bor i den lilla småstaden Santa Rosa, Kalifornien. En av hans kunder erbjuder honom att bli delägare i en tvättfirma som ska startas. Allt som behövs är 10.000 dollar. När Ed inser att hans fru har ihop det med sin chef, inleds en härva av utpressning och mord.
Omdöme: Bröderna Coen har en förmåga att blanda sin speciella humor med en mörkare och allvarligare sida som oftast är en lyckad kombination. Filmen är dock mer drama än något annat och det gör i det här fallet att man tappar lite av den härliga thriller-stämningen som de vanligtvis är så bra på att bygga upp. Det känns dock som de gjort ett medvetet val att göra filmen på detta vis och låta en känna som huvudkaraktären Ed Crane känner.
Billy Bob Thornton spelar Ed Crane som jobbar som frisör på sin svågers frisörsalong. Ed är en tystlåten man, men som har en del tankar som man får ta del av i form av berättarröst (något som passar bra i denna noir-liknande typ av film). Hans svåger är desto mer pratglad och är definitivt filmens jobbigaste karaktär, vilket Ed också tycker. Frances McDormand, Coen-brödernas favorit, har rollen som Ed Cranes fru. Hon har inte en lika stor roll som man är van vid, men lämnar trots allt sina avtryck på filmen.
Filmen puttrar hela tiden på och har ett som vanligt välskrivet manus med bra dialog och starka karaktärer. Men jag saknar tempoökning och intensitet längre fram i filmen. Man känner sig nästan lika apatisk som Ed Crane stundtals gör, vilket förvisso är småtrevligt, men ger inte det lilla extra man vill få ut av en film. Billy Bob Thornton gör sin roll bra dock och har ett stenansikte rakt igenom filmen som passar karaktären. Hela affären med Big Dave (James Gandolfini) får mig att tänka på Blood Simple och Fargo, tyvärr utvecklar man inte denna biten så fint som man gör i nämnda filmer.
Och när det gått 80 minuter av filmen känns det som man kan avsluta det hela och känna sig ganska nöjd trots allt. Istället rullar det på i 40 minuter till utan att det egentligen leder någon vart. Förvisso får man till en ganska bra upplösning på det hela, men innan dess känns det mer som utfyllnad och uddlöst. Jag vill gilla det här mer då det Oscarnominerade fotot på sina håll är underbart att skåda och ger mycket noir-känsla. Skådespeleriet och karaktärerna är likaså smått underbara att följa, men det saknas helt klart något som höjer filmen och det är väldigt synd.
4 - Skådespelare
3 - Handling
3 - Känsla
3 - Musik
4 - Foto
--------------
17 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.7
