Titel: Missing / Försvunnen
Genre: Drama
Land: USA
År: 1982
Regi: Costa-Gavras
I rollerna: Jack Lemmon, Sissy Spacek, John Shea, Melanie Mayron
Handling: Den amerikanske journalisten Charles Horman försvinner under militärkuppen i Chile 1973. Hans far försöker förgäves få besked från Washington om vad som hänt. Till slut åker han dit för att undersöka saken på egen hand tillsammans med Charles fru Beth.
Omdöme: Denna verklighetsbaserade film kom att bli regissören Costa-Gavras första amerikanska film. Men redan innan denna väldigt politiskt laddade film gjorde han ett flertal starka filmer inom samma kategori, bl.a. Oscarvinnaren Z (1969). John Shea spelar Charles Horman som bor i Chile med sin fru Beth (Sissy Spacek). Charles vill bli författare, men under militärkuppen 1973 blir han en fiende efter att ha sett och hört för mycket. När han så spårlöst försvinner bestämmer sig affärsmannen, och fadern, Ed (Jack Lemmon) för att åka ner till Chile och ta reda på vad som hänt sonen.
Filmen fick fyra Oscarnomineringar, varav den vann för bästa manus. Övriga nomineringar var för bästa film samt varsin nominering till Jack Lemmon och Sissy Spacek. Och mycket välförtjänta måste sägas att nomineringarna för skådespeleriet var. Lemmon spelar fadern på ett till en början väldigt energiskt och oförstående sätt då han inte förstår varför de amerikanska myndigheterna inte verkar kunna hjälpa honom. Han blir sedan allt mer införstådd i vad som pågår och man ser allt mer hans uppgivenhet i hela hans kroppspråk. Likaså är Sissy Spacek stark i sin roll som frun som vet hur systemet fungerar och blir till en bra motpol till Lemmon.
De två är till en början ganska långt ifrån varandra och kommer inte särskilt bra överens, har lite olika värderingar och syn på saker, bl.a. känner Ed att Beth delvis är skälet till sonens försvinnande. Men allt eftersom förstår de att de kämpar för samma sak och finner respekt för varandra som blir en historia i sig i filmen. Det är annars en ganska långsamt berättad historia som t.ex. låter en följa sonen i nästan en halvtimme innan själva försvinnandet. I vanliga filmer tar det kanske 5-10 minuter innan man går in på den "riktiga" historien om letandet.
Med sina två timmar är det en ganska tung film med tanke på ämnet som aldrig övergår till att på något sätt gotta sig i det som händer och göra det till en sensationsfilm. Istället känns det mer dokumentärt och autentiskt, vilket kanske inte är så konstigt då det alltså bygger på verkliga händelser. Filmens musik står Vangelis för som samma år även gjorde musiken till Blade Runner. Oftast bra och passande, men aldrig riktigt så gripande som man kanske hade önskat. Precis som filmen kanske man ska säga då det är en genomgående bra och välspelad film, men som inte blir så gripande eller spännande som det kunde blivit. Trots allt ett klart sevärt politiskt drama som bör ses tillsammans med Costa-Gavras 60-/70-talare.
5 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
20 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.7
Genre: Drama
Land: USA
År: 1982
Regi: Costa-Gavras
I rollerna: Jack Lemmon, Sissy Spacek, John Shea, Melanie Mayron
Handling: Den amerikanske journalisten Charles Horman försvinner under militärkuppen i Chile 1973. Hans far försöker förgäves få besked från Washington om vad som hänt. Till slut åker han dit för att undersöka saken på egen hand tillsammans med Charles fru Beth.
Omdöme: Denna verklighetsbaserade film kom att bli regissören Costa-Gavras första amerikanska film. Men redan innan denna väldigt politiskt laddade film gjorde han ett flertal starka filmer inom samma kategori, bl.a. Oscarvinnaren Z (1969). John Shea spelar Charles Horman som bor i Chile med sin fru Beth (Sissy Spacek). Charles vill bli författare, men under militärkuppen 1973 blir han en fiende efter att ha sett och hört för mycket. När han så spårlöst försvinner bestämmer sig affärsmannen, och fadern, Ed (Jack Lemmon) för att åka ner till Chile och ta reda på vad som hänt sonen.
Filmen fick fyra Oscarnomineringar, varav den vann för bästa manus. Övriga nomineringar var för bästa film samt varsin nominering till Jack Lemmon och Sissy Spacek. Och mycket välförtjänta måste sägas att nomineringarna för skådespeleriet var. Lemmon spelar fadern på ett till en början väldigt energiskt och oförstående sätt då han inte förstår varför de amerikanska myndigheterna inte verkar kunna hjälpa honom. Han blir sedan allt mer införstådd i vad som pågår och man ser allt mer hans uppgivenhet i hela hans kroppspråk. Likaså är Sissy Spacek stark i sin roll som frun som vet hur systemet fungerar och blir till en bra motpol till Lemmon.
De två är till en början ganska långt ifrån varandra och kommer inte särskilt bra överens, har lite olika värderingar och syn på saker, bl.a. känner Ed att Beth delvis är skälet till sonens försvinnande. Men allt eftersom förstår de att de kämpar för samma sak och finner respekt för varandra som blir en historia i sig i filmen. Det är annars en ganska långsamt berättad historia som t.ex. låter en följa sonen i nästan en halvtimme innan själva försvinnandet. I vanliga filmer tar det kanske 5-10 minuter innan man går in på den "riktiga" historien om letandet.
Med sina två timmar är det en ganska tung film med tanke på ämnet som aldrig övergår till att på något sätt gotta sig i det som händer och göra det till en sensationsfilm. Istället känns det mer dokumentärt och autentiskt, vilket kanske inte är så konstigt då det alltså bygger på verkliga händelser. Filmens musik står Vangelis för som samma år även gjorde musiken till Blade Runner. Oftast bra och passande, men aldrig riktigt så gripande som man kanske hade önskat. Precis som filmen kanske man ska säga då det är en genomgående bra och välspelad film, men som inte blir så gripande eller spännande som det kunde blivit. Trots allt ett klart sevärt politiskt drama som bör ses tillsammans med Costa-Gavras 60-/70-talare.
5 - Skådespelare
4 - Handling
4 - Känsla
4 - Musik
3 - Foto
--------------
20 - Totalt
Betyg:
IMDb: 7.7
